Snart är det sommar

Så var det äntligen dags för årets första besök i sommarstugan. Vi brukar fira påsk i Bohuslän men inte i år när påsken inföll medan det fortfarande var vinter. (Sist vi åkte ned i slutet av mars/början av april var det så kallt så vattnet var fruset).

Årets nyförvärv - 3 av 10 stolar

Stugan stod kvar och gräset var klippt tack vare vår eminenta "Kapten Nemo" (gräsklipparroboten, döpt medan jag läste P O Enquists "Kapten Nemos bibliotek"). Allt var bra, med undantag för växthuset, som i stort sett blåst sönder. Inne var det fint, ja till och med bättre än förväntat efter en lång vinter. Inga ovälkomna besökare (möss) och inga sönderfrusna varmvattenberedare. Det enda dramatiska var att några tapetvåder lossnat - men de flesta hängde kvar.

Vi ägnade några dar åt att laga växthus, rensa ogräs, klippa, gräva, så och gödsla. Nu kan vi med tillförsikt se fram emot en sommar med stora skördar av lök och morötter och förhoppningsvis även tomater. Vi hann också köpa och gräva ner en ny blåbärsbuske. Vi förväntar oss att buskarna (med de fina namnen Pelle och Olle) ska stötta varandra och fixa så vi kan göra mycket blåbärsglass i sommar.

När vi jobbat klart kom sonen på besök. Det kändes som barnbarnet vuxit en decimeter sen förra sommaren då vi sist sågs. Så trevligt att träffas, äta tillsammans, göra gemensam utflykt i en av de fina bokskogar som gett namn åt halvön Bokenäset och spela spel.

Innan vi gav oss i väg hemifrån tillbringade jag en halv dag i de nedre regionerna (källaren) för att plocka ihop vad vi skulle ta med. Döm av min förvåning när jag hittade en hel flyttkartong med spel och pussel.

När barnbarnet och jag skulle spela "Emil i Lönneberga" började vi med reglerna. De var både långa och krångliga - så omständliga att vi hunnit glömma dem innan vi börjat spela. Vi bytte till "Pelle svanslös bakgårdsjakt", med enkla, klara regler, som vi båda förstod. Som vanligt gick jag mot förlust på förlust.