Kristianopel

Vi lämnade Kalmar utan det nödvändiga morgonkaffet.

Inte helt lyckat för det började genast mola uppe i huvudet. Hjärnan saknade sin dos koffein. Men allt skulle bli bra på första bästa café. Café?

Vi åkte och åkte och långt om länge dök det upp en skylt med texten Kristianopel och en symbol för restaurang (en korsad kniv och gaffel). "Äntligen" - tänkte jag.

Kristanopel - en vit fläck på kartan

Kristanopel låg vackert precis vid vattnet men oj så stängt där var. Allt var stängt - restaurangen såväl som caféet och tältplatsen. Vi hade kommit till en stängd liten håla men en håla med ett imponerande namn.

Kristianopel - låter som Konstantinopel. Vilka högtflygande planer det en gång i tiden måste ha funnits i denna renässansstad. Man nöjde sig inte med att kallas stad utan valde "opel" - den grekiska formen av ordet stad. Skulle tro att Konstantinopel var förebild. Men så förlorade Kristianopel sina stadsrättigheter och allt gick utför. Vilket trauma!

Eftersom det var omöjligt att få sig en kopp kaffe i Kristianopel och koffeinsuget var tungt, stannade vi vid en vanlig affär. Maken gick in och köpte snabbkaffe. Sen tog det inte lång stund innan vi hittade en fin rastplats och dukade upp.

Allt var ganska idylliskt tills jag såg att någon hade köpt koffeinfritt kaffe!