Troll

Ibland går det troll i både det ena, det andra, det tredje och det fjärde.

Här började eländet med att vi inte kunde titta på fotbolls-EM eftersom antennen plötsligt la av. Det gick bra att följa matcherna när de visades på kanal 1 eller 2 - har ju smarta telefoner - men när matcherna visades på fyran var det kört. Att lyssna på radio är värdelöst. Sveriges åttondelsfinal skulle visas på fyran så vi hade inget val.

Nästa dag, när jag kom in i köket, var det som att kliva i en mindre swimmingpool. Diskmaskinen hade pajat och halva golvet var blött. Det blev att gå över till handdisk. Maken försökte laga men gav upp. Åkte i stället till det stora varuhuset och kom hem med en ny maskin - en maskin utan front. Det blev att göra om och göra rätt - som man säger nu för tiden. Mycket bärande, mycket resande och mycket kopplande blev det men efter några dar behövde vi inte längre stå med händerna i diskbaljan.

Så var det badrummers tur. En morgon när jag klev in där, var det återigen som att kliva in i en pool. Vattenbehållaren, den s.k. cisternen, hade lossnat från toastolen och tack vare flottören fylldes vattnet på när tillräckligt mycket runnit ut på golvet. Ännu en uppgift att bita i för maken och ännu en gång var uppgiften oöverstiglig. Det stora varuhuset fick ånyo besökas. Det visade sig dock att det gamla huset och den ny toastolen inte var kompatibla. Nu hoppas vi att "vår" rörmokare ska prioritera våra behov. Turligt nog har vi två toor.

Eftersom mina insatser, om man bortser från det manuella diskandet, varit ganska begränsade, åtog jag mig att åka till tippen med den gamla diskmaskinen. Ett hushåll bestående av åtta vuxna och fem barn måste ständigt kompletteras med diverse smått och gott. Efter tippen blev det mataffären och på väg därifrån snubblade jag på en så kallad ropare (skylt som står på marken utanför affärer). Föll pladask! Hela vägen till marken tänkte jag "Håll huvudet högt! Den här gången, klara jag både ansikte och glasögon.

Trots alla missöden finns det nästan alltid något att glädjas åt - inte minst härliga middagar. Lite skrapsår, blåmärken och värkande ben är väl ändå inte så farligt när man betänker vad en fotbollsspelare får stå ut med.