Läste att en göteborgsprofil (Björn Werner SvD) inte längre kunde bo kvar i stan. Han tyckte Göteborg hade förlorat sin själ - tog sitt pick och pack och drog till huvudstan. Precis så har jag också gjort, fast jag tog en omväg via Norrland, en omväg som det tog 35 år att klara av.
I vissa stycken håller jag med "Göteborgsprofilen". Jag vill inte heller att Göteborg ska förändras. Jag vill inte att spårvagnarna ska gå andra vägar. Jag vill att stan ska se ut som den alltid gjort - dvs som den gjorde när jag lämnade den vid årsskiftet 1977/78. Jag vill känna igen mig!Sist jag var i Götet, stämde jag träff med en kamrat för att ta en promenad och titta på några av de förändringar som skett. Vi gick genom Haga, fortsatte över kanalen och sen tillbaka via Järntorget. Inte var det igenkännandets glädje precis.
Göteborg har varit en stad med relativt låg och enhetlig bebyggelse men nu håller den på att få en ny siluett.
På yrkesskolan kunde man klippa sig för två kronor - mycket för pengarna för det tog flera timmar |
De växer upp som svampar ur jorden - höghus på höghus på höghus. Känns konstigt men om några år, när jag vant mig, kommer jag kanske att gilla stans nya siluett. Jag hoppas i alla fall det, för nu känns det inte bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar