Sommarboken

När dotterns julklapp - ett teaterbesök - skulle matrialiseras blev det en biljett till "Brott och straff". Men dottern hade "tur", blev sjuk och slapp se den bedrövliga teaterpjäs jag fick se. I stället kunde hon i går njuta av "Sommarboken".

Tove Janssons bok "Sommarboken" har dramatiserats och satts upp som  pjäs på Stadsteatern. Nu liksom förra gången, då jag skulle se "Brott och straff", förberedda jag mig genom att lyssna på originalet - den här gången Tove Janssons fina bok.

Innan teaterbesöket började skulle vi äta något enkelt. Vi valde, efter viss tvekan, ett udda ställe som hade snabb servering och hyfsad god mat.

Vad är det som ligger i vänstra hörnet?

Sommarboken handlar om flickan Sofia och hennes farmor. De bor på en ö längst ut i den finska skärgården tillsammans med Sofias pappa (troligen författare som sitter inne och skriver hela dagarna men också jobbar som ljudillustratör). 

Farmodern är 85 år och lite sträv, barnbarnet Sofia är egensinnigt, trotsigt och allmänt jobbigt. Den gamla kvinnan  försöker lära sitt barnbarn lite av sin levnadsvisdom och ber henne var rädd om mossan: "Trampar man på mossa en gång reser den sig, trampar man på mossa två gånger reser den sig inte och trampar man tre gånger dör den". 

Tyvärr fanns det ingen "story" som drev handlingen framåt. Hela föreställningen handlade om hur Sofia och hennes farmor agerade var för sig och tillsammans, vilket gjorde att pjäsen, i mitt tycke, blev för lång. Den skulle vunnit på om man uteslutet vissa delar av boken - om den "förtätats".

Scenografin var enkel - byggde på att man flyttade omkring lådor - och kompletterades med jättebra ljudillustrationer. Även om jag tyckte föreställningen blev lång, tyckte jag om den. Ljudillustrationerna var fantastiska.

Härligt när man kan lämna en mörk teater och komma ut i dagsljus - halv nio på kvällen.

Efter föreställningen åkte vi hem till var sin del av stan - jag med tunnelbana, dottern med "lynnigt" pendeltåg.  När jag kom hem blev jag mottagen med väntande teatersuppé.