Förra julen, alltså 2022, gav jag bort två teaterbesök i julklapp. Enkel och bra present - lätt att ge bort men svår att förmedla. Nu, drygt ett år senaren, fick vi till den andra.
Det var en fängslande föreställning med mycket känslor och en enkel men smart scenografi.
Den "lyckligt" gifta Anna Karenina träffar en snygg greve på en järnvägsstation och hela hennes liv vänds bokstavligt talat upp och ned. Anna Karenina, spelad av Emma Broomé, grips av den stora passionen, lämnar man och barn för att följa sin greve till Italien. Denna överväldigande passion lever hon ut på teaterscenen. Har aldrig sett maken till skådespeleri. Det är känslorna som styr både hennes och greve Vs liv. Den enda sansade människan och därmed den fyrkantiga och tråkiga människan är hennes man Karenin, fint spelade av Martin Luuk.
Martin Luuk
Jag imponerades av Emma Broomés skådespeleri. Imponerad både hur hon tar hela scenen i anspråk med sin kropp och hennes förmågan att komma ihåg all denna text.
Orionteaterns Anna Karenina var annorlunda, mer avskalad och mer fysisk än dramatens - den var både modern och gammal. Scenen där AK utsätts får hån när hon är på teater kan, som dottern sa, liknas vid hur man beter sig mot varandra i sociala medier idag.
Utan att ha läst boken tror jag att pjäsen var trogen huvudhistorien och sensmoralen var "Låt aldrig passionen gripa dig så till den grad att du överger ditt barn och din man - det kommer att straffa sig".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar