Förutom bokcikelboken "min far & kvinnan" skulle vi under jullovet också läsa Carl-Göran Ekerwalds bok "Fördelen med att bli gammal".
Oj, vilken konstig bok! En massa tankar staplade på varandra, lite hur som helst - ofta besynnerliga tankar med religiösa undertoner. Jag fattade inte vad boken hade för syfte. Tror inte den hade något budskap.Ett kapitel handlade om människan och omänniskan där omänniskan saknar samvete och bara lever för att tillfredsställa egna behov och önskningar. Så här skriver Ekerwald om hans egenskapade begrepp omänniskan. "Kom inte och prata om samvete med en omänniska. Samvete är vidskepelse. Ingenstans i hjärnan finns något centrum för samvete. Allt är gener och hormoner". Ren och skär gallimatias.
Jag tycker hela boken är trams. Lösryckt strunt som det inte är värt att fästa någon vikt vid. Boken borde förblivit såväl otryckt som oläst. En gammal mans (99 år) nedtecknade tankar borde ha fått stanna i hans skrivhäfte.
I ärlighetens namn ska sägas att boken tog sig lite mot slutet och att jag är imponerad av all djup kunskap Gammal har men den får, trots det, inte mer än en stjärna i betyg på min fyragradiga stjärnskala. Alla var dock inte lika negativa som jag - en deltagare gav Ekerwald tre stjärnor (vilket jag har svårt att förstå).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar