Glappet

I början av oktober i fjol, precis när vi kommit hem från vår tågluff i England, ramlade jag och gjorde mig illa i ryggen. Det var ett pyttelitet fall men det gjorde mitt liv betydligt tuffare.

Efter olyckan har jag varit på otaliga undersökningar där det ena lett till det andra. Nu var det dags för operation dock inte av ryggen.

Blev glad att de remitterat mig till Ersta - tyckte det skulle bli intressant att få se det fint utsmyckade sjukhuset (där jag varit på konstvisning) från insidan. Adressen stod tydligt utskriven på kallelsen men jag visste ju vart jag skulle så jag brydde mig inte om den och gick naturligtvis fel. Jag skulle inte till Nya Ersta utan till Gamla. Blev lite besviken - det var ju Nya jag ville se mer av.

Väl framme tog alla hand om mig på bästa sätt. Allt var välordnat och personalen verkade ostressad och trevlig. Jag imponerades.

Hade jag vetat att jag skulle sövas skulle jag ha oroat mig men nu kom det som en total överraskning och, måste jag säga, gjorde operationen mycket enkel. Man ligger på en "säng" - sen är allt klart. Det blir en glapp i tiden och i glappet har problemet förhoppningsvis blivit fixat.

Det var inget fel på Gamla Ersta heller mer än att det saknade utsmyckning. Jag tyckte, som sagt, att omhändertagandet var toppen men funderade på varför man inte placerat några av sjukhusets 1200 konsverk i den gamla delen. Sjukhusets paroll "En vacker miljö är avgörande för vårdens framgång" måste väl ändå gälla hela sjukhuset.