Plötsligt snubblade jag och for rakt framlänges. Landade mycket tungt på pannan men lyckades få fram händerna så att resten av ansiktet och tänderna klarade sig. När jag låg där raklång på gatan, med ansiktet i backen trodde jag inte jag skulle komma upp igen men jag lyckades rulla runt på rygg och fick en servett att hålla mot pannan. Oj, oj, oj - jag låg helt stilla och blundade och kände hur illamåendet sköljde över mig. Eftersom det var blod även på tröjan lyfte maken lite försiktigt på den. Sen sa han bara: "Jag ringer efter ambulans". När jag instinktivt hade sträckt fram händerna för att skydda ansiktet fanns det inte plats för plastkassar och glasburkar i mina tankar. Följden blev att jag landade ovanpå en sönderslagen glasburk och fick ett stort, djupt skärsår i mellangärdet.
Efter ambulansfärd till sjukhuset, medicin mot illamående och tryckförband började jag sakta återhämta mig och åtta timmar senare kunde jag åka hem - hopsydd med 17 stygn, varav 7 i pannan - och då kände jag mig förvånansvärt pigg och återställd. Sensmoralen blir: Lägg aldrig kakor i glasburk som du bär i handen. Använd ryggsäck! (Gäller speciellt om du är "snubbelbent").
Här kommer bild och recept på Leilas franska macarons, som jag bakade.
Foto TV4 |
Grundrecept mandelkakor
4 st ekologiska äggvitor
0.5 dl strösocker
150 g skållad och malen sötmandel (jag använde mandelmjöl)
4 dl florsocker
(Jag färjade hälften av smeten gul, hälften grön)
Grundrecept smörkräm
100 g mjukt smör
1.5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 st ekologisk äggula
Några droppar valfri hushållsfärg
(Jag färjade hälften av krämen gul, hälften grön och la grön kräm i de gula kakorna och tvärt om)
4 st ekologiska äggvitor
0.5 dl strösocker
150 g skållad och malen sötmandel (jag använde mandelmjöl)
4 dl florsocker
(Jag färjade hälften av smeten gul, hälften grön)
Grundrecept smörkräm
100 g mjukt smör
1.5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 st ekologisk äggula
Några droppar valfri hushållsfärg
(Jag färjade hälften av krämen gul, hälften grön och la grön kräm i de gula kakorna och tvärt om)
Oj, oj, oj, sicket elände! Ta det nu väldigt lugnt, Anita. Jag skickar många varma tankar till dig.
SvaraRaderaVilken lättnad att du har återhämtat dig så pass att du kan blogga! Även om det bara krävs fungerande fingrar.
SvaraRaderaStackars mamma!!!
SvaraRaderaStackars, stackars dig som det kan bli! Imponerad dock av macaronebaket. Känns för stort och komplicerat för mig men jag skulle inte ha ngt emot att bli bjuden.
SvaraRaderaAgneta