Alice Munro

Jag hade slagit mig ner i soffan för att ägna dagen åt bokcirkelboken "kärlek vänskap hat" av Alice Munro.

Men så lyfte jag blicken och fick se att utanför fönstret var det en strålande vacker vårvinterdag. Nej, här gick det inte att softa i soffan - jag måste ut.

Alice Munro fick helt enkelt stryka på foten men eftersom jag inte kan delta på bokträffen och trots allt läst flera noveller tyckte jag inte det gjorde så mycket.

Alice Munro har ett otroligt vackert språk och skriver tänkvärda, lättlästa, detaljrika noveller med fokus på kvinnor i småstäder. Alla novellerna har en ledsam ton - man blir inte direkt glad när man läser dem. Även om jag gillade de noveller jag läste var det inte så mycket som fastnade i minnet. Jag tyckte alla berättelserna påminde om varandra och funderade på vad bokens titel - kärlek vänskap hat - syftade på. Kom fram till att det är dessa känslor livet "går ut på" och de känslor Alice M använder för att från olika håll skildra det vardagliga livet. Om min teori är riktig kan det förklara att jag tyckte berättelserna liknade varandra fastän de var helt olika.

Även om det är trevligt att som omväxling läsa noveller tycker jag det är bra mycket roligare med romaner.