Offret

På årets Birkagårdskurs, med tema Östersjön, har vi bl.a. pratat om Ryssland - ett gammalt kulturland inte minst vad gäller musik och litteratur men även det land regissören Andrei Tarkovskij kom ifrån.

Två lektioner var avsatta för hans film "Offret" och sen ytterligare en halv för att diskutera den.

Det var första gången jag såg en film av denne exilryss - Tarkovskij lämnade Sovjet och bosatte sig i Paris. Vid flytten var han tvungen att lämna sonen kvar i Sovjet.

"Offret" spelades in på Gotland - ett kargt nästan ödsligt landskap - och hade i huvudsak svenska skådespelare (gamla kända skådisar). Eftersom vi fick guidning innan vi såg filmen noterade jag särskilt det lugna tempot, kameraåkningarna och de långa klippen. En vacker film där det mitt i skönheten och lugnet fälldes bomber och visades krigsscener.  Huvudperson var en äldre man (Erland Josefsson) och hans namnlöse son, kallad gossen.

En svårbegriplig film. Min tolkning var att den äldre mannen var T själv och gossen hans son. Sonen som T övergav och därmed offrade för sin egen frihet.

Vacker, grym, obehaglig och svårtolkad film men som vår lärare sa "Måste man förstå för att uppleva?"