Fredagsgodis

Bridge är svårt - inget att diskutera.

Nu har jag gått på kurs i snart fyra terminer och lärt mig massor. Läser, skriver upp, memorerar, läser om, skriver om och försöker se linjer och samband - är vad jag ägnar mig åt.

"Tur att jag är pensionär och kan lägga ned så mycket tid" - tänker jag ena dan. Nästa dag tänker jag "Tänk om jag börjat när jag var ung och hade lätt att memorera".

Jag är inne på min fjärde bok, plusboken, och jag tycker den är svårare än de tidigare böckerna bl.a. för att gamla sanningar inte längre gäller. Mina uppställningar blir allt mer uppluckrade i kanten.

Jag går på kurs varje torsdag eftermiddag. Förmiddagen ägnar jag åt att förbereda mig. Nu i torsdags försökte jag strukturera ett kapitel så att det kunde sammanfattas på en sida. Trickigt men vid tredje försöket tyckte jag att jag fick kläm på hur jag skulle ha det. När jag nått så långt kastade jag ett öga på klockan - fem över ett!! Eftersom kursen börjar två blev det snabbt klädbyte och ilfart till bussen.

På kursen frågade en "kollega" om jag ville spela "fredagsgodis" med henne. Utan betänklighet svarade jag "Ja" och i går spelade jag för första gången på "öppna marknaden". Vi var ca 100 par, alltså 200 personer, som spelade bridge i fyra timmar - i högt tempo.

Även om vår placering inte blev något att yvas över, tyckte jag det var roligt. Jag gillade det snabba tempot och det lite tuffa spelandet. Nu gäller det att börja klättra och inte hamna bland bottenskrapet i framtiden.