Folk, folk, folk - var mitt första intryck när jag efter mer än två månader i "glesbygd" kom tillbaka till storstan.
De sista veckorna i stugan hade inte bara våra besökare åkt hem utan till och med övriga stugboende (jobbar förmodligen) - vi var näst intill ensamma. Ganska härligt det också men blir nog ensamt och ödsligt när mörkret faller allt tidigare på kvällarna.
Kontrasten kändes stor när vi kom tillbaka till stan. Från isolering till trängsel. När jag gick genom Gamla Stan var det inte möjligt att gå i vanlig takt - snigelfart var vad som gällde.
Maken och jag ska njuta av Sommarstockholm innan hösten drar in.
Vi började med promenad på Djurgården och fika på Rosendalsträdgård. När vi kom fram till trädgården möttes vi av storblommande dalior. Det var annat än mina dalior det!
Inspirerade av ett reportage i tidningen Trädgårdsliv åkte jag och en trädgårdsintresserad vän i slutet av förra sommar till "Daliaträdgården" i Enskede Gård. Den som drivs under devisen "Mer dalior åt folket". Där och då blev jag så imponerad och inspirerad att jag bestämde mig för att stoppa ned några knölar i jorden jag med.
De tog sig fint, växte och blev stora men blommorna - var var de? Precis innan jag åkte hem tittade jag på mina dalior en sista gång och döm om min förvåning - de blommade! En liten, men fin blomma tittade fram längst bak på en av de tre plantorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar