Vatten vatten, vatten (Björnö)

Vi har besökt parker och naturreservat i Stockholm som aldrig förr och utnyttjat denna ofrivilliga karantän så bra det är möjligt. Dagens park blev den sjuttonde.

Men vi har inte bara varit i Stockholm utan även vidgat våra vyer och åkt utanför kommungränsen. I dag, på påskdagen, åkte vi till Värmdö, närmare bestämt till Björnö naturreservat på Ingarö.

Kvällarna har en tendens att bli sena när man befinner sig i sysslolöshet och karantän. Jag ser på TV till långt fram på nattkröken (i går klarade jag av hela tre avsnitt av "Falsk identitet"). Blir kvällarna sena, blir morgnarna sena. Sen ska man coronacykla i 20 minuter, roa sig med sin telefonen en stund, äta frukost och kanske ta en extra kopp kaffe innan det är dags att ge sig i kast med dagens park/naturreservat.

Idag kom vi inte iväg förrän klockan var över ett. Sen tog det drygt 40 minuter att komma till Nämndö. Först därefter kunde vi påbörja vår nästan tre timmar långa promenad. En fin promenad men inte helt lättgången - mycket upp och ner och mycket ojämnt underlag.

Vi såg en havsörn på utresan men vi såg ingen från utsiktstornet, trots att det stod i broschyren att man skulle kunna göra det. Från utsiktstornet hade vi i alla fall en storslagen utsikt mot Eknäs, Nämndöfjärden, Ingaröfjärden och Rögrund. Vid klar sikt ska man kunnat se ända till Tyresö. Ja, vi såg mycket vatten men att veta vad som var vad, var svårt, men vackert var det.

Blir frukosten sen, blir middagen sen. Innan vi var tillbaka hemma hade klockan hunnit bli sju. Då satte maken igång att laga en supergod påskmiddag medan jag vilade mina värkande fötter. Klockan nio var vi både nöjda och mätta och helt slut.

Då var det dags för nästa aktivitet eller heter det passivitet - för TVn måste ju också få sin beskärda del.

Naturbilder från våra vandringar