Nackareservatet är ett stort friluftsområd med promenadvägar åt alla håll. Vi bestämde oss för att gå röda slingan och sen växla in på den blå som skulle leda tillbaka till utgångspunkten.
Men hej och hå - det gick inte alls som vi tänkt oss, men det gick bra ändå. Nackareservatet är både stort, fint och välordnat. Vi borde inte kunnat gå vilse men det gjorde vi. Turligt nog var det lätt att hitta andra vägar som ledde tillbaka till parkeringen.
 |
| Vi håller avståndet |
Väl tillbaka på Hellasgården köpte vi var sin glass, satte oss nere vid bryggan och njöt av sol och kalorier. Men vi köpte inte bara glass utan också en detaljerad karta där alla motionsspår är utmärkta så vi inte ska behöva "gå vilse" igen. Nu när vi börjat tro att projektet "besöka alla parker" kommer att hålla på länge kommer vi säkert att åka till Nacka flera gånger.
 |
| Alla vill vi ut i solen |
Nästa morgon (dagen efter Nackabesöket) sa maken direkt när han steg ur sängen att nu hade han också fått det. "Fått vad då?"sa jag. Det skulle jag ju inte, i ett läge som detta, ha behövt fråga. Men med tanke på att vi levt i "splendid isolation" en hel månad tänkte jag inte ens tanken.
Symptomen var mycket vaga - nästan ingen hosta och ingen feber men jag fick ta min dagliga promenad i dubbel isolering (om man nu kan säga så). På kvällen hade läget förbättrats och sannolikheten att maken haft denna hemska influensa bedömde han då till enbart 30 procent. Tyvärr tror jag han har fel - så lindrigt är det inte för oss äldre-äldre. Men det hade ju varit toppen om vi fått immunitet och nästan inte märkt av eländet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar