Det finns luncher och det finns luncher. Det fick vi erfara när plumpgänget hade samlats i Stockholm för att spela kort och fira en medlem som fyllt jämnt.
Innan det var dags för mat skulle vi dock utöka vårt kulturella kapital med besök på konstakademien, där man fortfarande inte behöver betala entré. Det är bra att det är gratis, mindre bra att de skriver fel öppningstid. I stället för konstakademien bestämde vi oss för besök på Nationalmuseum - efter lunchen.
I väntan på vår kulinariska Västerbottenlunch slog vi oss i god tid ned i Grands "väntrum" - där vi fick en försmak av vad som väntade bakom den stängda dörren. En dam, klädd i Västetbottendräkt, gick runt och bjöd alla på torkat renkött och berättade hur vi skulle lägga upp vårt ätande.
På Grands lyxiga veranda "bjöds" det på ett överflöd av mat. Det var små munsbitar av allt men det var oändligt många. Det var nu jag skulle kommit ihåg vad damen i Västerbottendräkt sagt om antal. Istället för att följa hennes råd åt jag av nästan allt! Och det gjorde de andra också. När vi efter flera timmars ätande var nöjda hade vi drabbats av paltkoma (trots att palten var det enda jag hoppat över). Det i hast inplanerade besöket på Nationalmuseum var bara att glömma.
Vi orkade inte med något mer än ett kort besök i affären på fina gatan. Sen åkte vi hem och slappade en bra stund innan vi ryckte upp oss och avslutade dagen med att spela Whist och Vändtia. Det var bara en av oss som lyckades klämma ned en nattmacka. Vi andra var fortfarande, si då här 7-8 timmar efter lunchen, fortfarande mätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar