På tunnelbanetåget mot Bromma tyckte jag mig se en bekant men var långt ifrån säker. I ett sånt läge tar man fram sitt gamla knep - säger namnet som man tror personen lystrar till samtidigt som man tittar bort. Då kunde jag i ögonvrån se att det var min bekanting för personen tittade förvånat upp. Sen kände hon igen mig.
I går träffades vi igen - hade stämt träff i Marabouparken i Sundbyberg. Perfekt att träffas där när rhododendronen blommade för fullt.
I Marabouparken låg det förr en chokladfabrik. Fabriken blev nedlagd 2002 men parken och dess statyer är kvar. När jag googlade om parken kunde jag läsa att det är en av Sveriges bäst bevarade funkisparker. Ett byggnadsminne med intressant arkitektur. En industrihistorsk pärla. Skulpturparken skapades för de som jobbade på fabriken. Marabou var övertygad om att konsten spelar en viktig roll både för den enskilde och samhället.
 |
| Marino Marini |
 |
| Eric Grate |
 |
| Leonard Baskin |
I det som jag tror varit direktörsbyggnad finns numera är en konsthall. Där visades alster från Kungl Konsthögskolans Kandidatutställning 2025. När vi tittat runt på utställningen sa min bekanting "Jag tror det finns för många konstnärer".
Sen var det läge att sätta sig på uteserveringen och njuta av en glass, prata gamla minnen, lite krämpor och de närmaste planerna.
När vi skiljdes åt fortsatte jag direkt till Bromma och fiolkursernas sommaravslutning. Där kunde jag njuta av både fika och spel i försommarkvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar