Förrätt

Klockan fem började det stora kalaset.

Då öppnades dörrarna till 50+50-års festen på Spångafolkan. Det dracks champagne, åts snacks och minglades. Dottern hade gjort iordning en lek där gästerna fick gå runt och lära känna varandra men i köket jobbades det intensivt in i det sista.

Så var allt klart och äldsta barnbarnet, kvällens toastmaster, hälsade alla välkomna.

Gästerna letade rätt på sina platser, slog sig ned och började njuta av förrätten "Rêve Scandinave de Saumon Mariné Pommes de Terre du Terroir avec sa Beurre Monté (ungefär lax och potatis med monterat smör).

Här hade det dock uppstått ett litet fel! Det skulle varit två potatisar med monterat smör på varje tallrik men då ska man inte koka 100 potatisar till 100 gäster utan 200! Detta lilla räknefel löste vi genom att komplettera potatisen med en skiva bröd. Tror inte någon tänkte eller överhuvudtaget noterade missödet.

Toastmastern fick fullt upp med att annonsera alla talare. När värdparet gjort sitt, höll dottern tal till sin 50-årige man. Själv hade jag bett att få säga mina ord i början av kvällen så jag skulle slippa vara nervös så länge. Mitt lilla tal knöt an till min uppgift att skriva placeringskort och handlade om hur frekventa olika namn är. Några namn står sig över tid medan andra blir hopplöst omoderna. Ofta kan man säga hur gammal en person är bara man hör dess namn. På det här kalaset lystrade fem av gästerna till ett och samma namn - ett typiskt  70-tals namn som inga barn döps till längre.

Ungdomarna som skötte serveringen var så duktiga - nästan proffs. De inte bara serverade mat, dukade ut, ställde fram vin  utan gick också upp på scenen och sjöng i stämmor. De går alla på Kungsholmens gymnasiums musikklasser och är vana att uppträda - nyss såg jag dem i Stockholms stadshus.

Sen var det dags att duka ut förrättstallrikarna och komma in med huvudrätten....