Falkenberg

Falkenberg var min sommarstad. Dit åkte vi varje sommar när jag var barn och dit försöker jag fortfarande åka då och då.  Nu, när vi var i närheten (Varberg), passade vi på igen.

Nu närmar vi oss F....

...och nu är vi framme

Det är mycket som har förändrats i Falkenberg, sen jag tillbringade mina somrar där. Många förändringar tycker jag har förfulat stan men vid Ätran är det snyggt.

Den gamla cykelbron som gick parallellt med Tullbron är borta. Eftersom man har byggt ytterligare en bro har man kunnat enkelrikta Tullbron och riva cykelbron.

Pål Svensson

Man har smyckat hela älvstranden med både blommor och konstverk - har blivit så trivsamt att strosa där.

Järnvägsbron är riven men fundamenten står kvar, numera utsmyckade med målningar gjorda av skolbarn.

En bit nedåt älvmynningen låg det förr en gammal sädestork, en ria. Där håller idag Falkenbergs designmuseum - Rian - till.

Utanför Rian stod det en s.k. ropare och talade om att här inne visar man "Mode, mönster och vattenslangar" av Gunila Axén. Den utställningen var jag tvungen att besöka. Jag känner ju nästan GA eftersom hon designat våra lakan och är syster till en medlem i min bokcirkel.

Jag följde med på en trevlig rundvandring på det lilla museet som förutom GAs alster...

... också visade keramik från Törngrens krukmakeri - ett av de många krukmakerier som en gång funnits i Falkenberg.

För si så där 40 år sedan köpte också vi en lergök hos Törngrens men den är nog för evigt borta.

Törngrens grundades redan 1789 och fanns kvar inom familjen i åtta generationer men 2014 tog man, bokstavligt talat, ned skylten. I fortsättningen ska jag loppiskollla och försöka hitta något från Törngrens. 

Den tredje av museets utställningar visade moderna alster från Reform Design Lab.

Efter museibesöket promenerade vi tillbaka genom stan.

Vi skulle åka vidare till Slöinge och fika på Solhaga bageri men då kön gick ända ut på gatan blev det inget av med det.

I stället fortsatte vi till Laxbutiken i Heberg där jag åt en laxtallrik för barn. 

Sen var vi nöjda. Något bad på Skrea var inte att tänka på (skulle fått frostskador) utan det blev raka spåret hem till sommarstugan igen.