Experimenthus

Dagen efter gymnasieklassens återträff skulle jag åka tillbaka hem. Jag gav mig iväg från Kungsbacka, där jag sovit över, i god tid för att både hinna titta runt i stan och hälsa på ett barnbarn. Ville gärna se experimenthuset han bodde i.

Började med att ta kort på Centralstationen. I Göteborg byggs det på alla håll och kanter och snart ska till och med den gamla stationen få en ansiktslyftning. Helt onödigt - den är bra som den är. Ser ut som en Centralstation ska se ut.

Här åt jag en gång Havets Wallenbergare

Jag promenerade genom stan tills det var dags att hoppa på en spårvagn som gick till Chalmers och det experimenthus jag skulle titta på.

Redan när jag växte upp på 50-talet fanns det ett experimenthus i Järnbrott, som vi alla - barn som vuxna - var så imponerade av. Där kunde man flytta väggarna lite som man ville - sas det.  Tror bara jag var inne i huset en gång och tyckte lägenheten såg ut som vilken lägenhet som helst med undantag för att väggarna inte gick ända upp till taket utan avslutades med en glasruta.

När mitt barnbarn skulle flytta till Göteborg fick han "lägenhet" på direkten eftersom han hade tillräckligt många poäng i HSB. Han hade, genom att spara en slant varje månad, byggt upp tillräckligt sparkapital för att få hyra rum i ett annat av stans experinenthus. Snacka om att ha flyt.

Det här nya experimenthuset ligger inne på Chalmersområdet, granne med den s.k. kopparbunken (numera klätterhall), och såg mycket speciellt ut. Man har små egna rum men stora gemensamma utrymmen. Jag tyckte inte det var så tokigt. Visserligen var de egna rummen mycket små men eftersom det var gott om gemensamhetsutrymmen kompenserades det. Allt såg mycket tekniskt och experimentellt ut - inte alls som i Järnbrott.

Morfars fars skrivbord används än idag

Hoppas HSB berättar vad de kommit fram till med detta experimentboende för till årsskiftet ska huset rivas och experimentet avslutats.

AI kan!

Maken använder numera AI praktiskt taget varje dag. Hans "kompis" AI hjälper honom med det mesta från råd vid läkarbesök till matlagning.

I går när han skulle baka baguette gav AI honom ett utmärkt recept. Baguetten blev så goda så jag kopierade receptet och la in det i min receptsamling på Tidlösa.

Själv bakade jag bullar efter ett gammalt beprövat recept från Saltå - de blev "så där".

Recept på krispiga, välgräddade baguetter (3 st)

Ingredienser:

• 500 g vetemjöl (gärna med hög pnroteinhalt, t.ex. specialvetemjöl)

• 10 g salt (1,5 tsk)

• 5 g färsk jäst (eller 1 tsk torrjäst)

• 350 g kallt vatten (3,5 dl)

• (valfritt) 1 tsk honung eller socker – hjälper jäsningen lite

---

Så här gör du:

1. Blanda degen (kvällen innan eller tidigt på morgonen)

• Lös upp jästen i det kalla vattnet.

• Tillsätt mjöl, salt och (ev.) honung.

• Rör ihop till en kladdig deg – du behöver inte knåda, bara blanda ordentligt.

• Täck med plastfolie eller lock, och låt jäsa i rumstemperatur i 8–12 timmar.

2. Forma baguetter (nästa dag)

• Sätt ugnen på 275°C (eller maxvärme), gärna med en plåt eller baksten i mitten och en tom plåt längst ner (för att kasta in vatten senare).

• Stjälp försiktigt ut degen på ett mjölat bakbord. Dra ut till en rektangel.

• Dela i tre avlånga remsor med en degskrapa eller vass kniv. Rulla dem lite lätt till baguetteform – hantera varsamt så du inte trycker ut luften.

3. Jäsning 2

• Låt baguetterna vila under en kökshandduk i ca 30–45 minuter medan ugnen blir riktigt het.

4. Gräddning

• Lägg över baguetterna på bakplåtspapper (eller direkt på den heta plåten/stenen).

• Snitta dem snett med en rakblad eller vass kniv (3–4 snitt per baguette).

• Skjut in baguetterna i ugnen.

• Häll 1 dl hett vatten på den nedersta plåten direkt när du stänger ugnsluckan – det ger ånga och en krispig skorpa.

• Sänk till 250°C och grädda i 20–25 minuter, tills de fått rejält med färg och låter ihåliga när du knackar på dem.

---

📝 Tips:

• Vill du ha extra krispig yta: öppna ugnsluckan sista 5 minuterna så ångan släpps ut.

• Gillar du surdegston: byt ut lite av mjölet (50 g) mot rågmjöl och jäs i kylskåp 24 h.

Landsort

Läste en artikel om Landsort och föreslog våra bridgekompisar att vi skulle åka dit och "dra en spader".

Sveriges äldsta fyr

Landsort är tätorten på ön Öja i Stockholms sydligaste skärgård - den sista ön innan Gotland. Det är ganska lätt att ta sig dit. Man åker pendeltåg, buss och båt. Nu, medan vintertidtabellen fortfarande gäller, finns det dock bara en tur på morgonen och en tur på eftermiddagen.

Jag tog på mig rollen som reseledare och bokade rum på vandrarhemmet. Sen ringde jag till restaurangen för att boka bord. Då fick jag klart för mig att på Landsort är det "vinter" även den 25 maj - såväl restaurang som affär var stängda. Men, hör och häpna, eftersom kocken ändå var på plats kunde han laga middag åt oss fastän restaurangen inte var öppen.

Varje gång jag ordnar utflykter är jag orolig för att det ska bli regn och blåst men vi hade tur. Tur hade vi däremot inte med pendeltåget. Morgontåget var inställt. Efter lite velande, tog vi taxi från Nynäshamn till Ankarudden och ringde till båten som lovade invänta oss.

Sen fick vi två fina dagar på en ö, som gav mig associationer till västkusten. Vi promenerade runt och tittade på ditten och datten, vi åt mat och vi spelade kort - sen var det dags att ta båten hem igen.

Medan jag satt och väntade på båten pratade jag med en man som höll på med en film om kustmålaren Axel Sjöberg. Filmaren hade åkt ut till Landsort på morgonen bara för att fotografera Axel Sjöbergs altartavla. Vi hade passerat kapellet på vår morgonpronenad men inte ens känt på dörren! Trodde den var låst och gick miste om en konstupplevelse.  Det är bara att lära sig att i kustsamhällen är kapellet öppet även om livsmedelsaffär och restauranger håller stängt.

Pestkyrkogården

Landsortslabyrinten

Eric Grate

Det finns två hamnar på Landsort och vi behövde inte fundera på varifrån vår båt skulle avgå.

Återsamling

När våren går över till sommar är det dags för avslutningar och återsamlingar. I år gällde det också min gymnasieklass.

Vi brukar träffas vart femte år. De flesta gånger har vi samlats på skolgården. Där tar vi det obligatoriska gruppfotot innan vi fortsätter med någon trevlig aktivitet som att åka spårvagn, gå på Liseberg, besöka stadsteatern eller ta en tur med paddan för att sen avsluta dagen med gemensam middag.

I år var ett mellanår. Inget besök på skolan, ingen aktivitet och inget gruppfoto men likafullt en trevlig återsamling. Jag tyckte jag hann prata med ganska många av de 17 som kom - lite drygt hälften av de  30 elever som vår klass bestod av när vi tog studenten 1967.

I stället för det gruppfoto vi glömde ta, tog jag en bild på den samlade bilflottan utanför återsamlingsplatsen.

Kvällen avslutades med att en gammal elev höll tal och, som jag uppfattade det, hälsade oss välkomna till Chicken Island på 60-års jubileum nästa år.

Sen la han till: En göteborgare skulle visa Slottsskogen för sin vän från Stockholm. När de promenerade runt i parken frågade stockholmaren varför det hette Slottsskogen när det inte fanns något slott i parken. "Finns det inget slott? Ser du inte att allt gräset är slått!"

PS Hoppas någon har koll på alla våra gruppfoton och tar med dom till Hönö nästa år.

Vi är inte här för att ha roligt

Vad förväntar man sig av en bok med titeln "Vi är inte här för att ha roligt"?

Jag hade svårt att förstå bokens titel och  trodde det skulle bli en eländig historia men boken var riktigt rolig och inte förrän i sista kapitlet tror jag mig ha förstått vad som åsyftades.

Huvudperson i "Vi är inte här för att ha roligt" är den 60-årige författaren Knut A Pettersen - en författare med skrivkramp. För 20 år sedan hade han gjort succé med "Den berömda boken" men sen hade det gått utför och numera får han inte ens sina böcker utgivna.

Granne med Knut bor hans ende vän Frank, en homsexuell webbdesigner som har ett på-och-av förhållande med en invandrare - olycklig ibland men under på-perioderna mycket lycklig. Frank följer med Knut på en resa och trasslar till det för honom.

Några år tidigare har en kvinnlig författare skrivit att Knut antastat henne och till och med angett Knuts riktiga namn i boken. Sen försvarar hon sig med att hon bara har beskrivit verkligheten. Dessa, som Knut tycker, falska anklagelser har han ältat och ältat i flera år men inte kommit på hur han ska "ge igen" inte förrän han blir inbjuden till en paneldebatt med rubriken "Otrohet i liv och litteratur ". Där ska han tillsammans med "verklighetsförfattaren" och sin exfrus nye man diskutera otrohet.

Knut, som jag tror ska symbolisera kulturmannen, är ensam och känner sig illa behandlad. Ja, rent av kränkt. Han längtar tillbaka till sin fru och kan inte förstå varför de en gång skiljde sig.

Väldigt mycket handlar om sex, relationer och tillkortakommanden. Knut är en man som passerat "bäst före datum" men har svårt att acceptera både sin ålder och att han förlorat sin status som kulturman och äkskare. Han är olycklig och söker revansch.

Varför boken har den titel den har är svårtolkat men kanske hjälper det en olycklig och möjligen deprimerad man att veta att livet inte går ut på att ha roligt.

Under paneldebatten får Knut spel och blir så irriterad när en av debattörerna säger "När det kommer till". En författare ska väl inte använda sig av anglicismer! Det heter "När det gäller" - skriker Knut. Sen går han till frontalangrepp på "Verklighetens författare" och inser att: "Vi inte står ut med att ha tråkigt, att vi är njutningslystna, lata och giriga". - "Vi är helt enkelt inte här för att ha roligt".

Men sen vänder der.....

Jag tyckte maj månads cirkelbok av Nina Lykke var rolig, underhållande och lite speciell.

Rosendals trädgård

Vi, som reste till  Madrid i samlad trupp för två år sedan, fortsätter att träffas ett par gånger om året. Den här gången var det min tur att vara arrangör. Valde Rosendals trädgård på Djurgården med tillägget - promenad i den skulpturpark som håller på att växa fram i närheten av trädgården.

Jag lyckades inte förboka bord, så maken och jag åkte på recongnoseringstur dan före träffen. När vi hämtat vårt fika och fått veta att man inte kan förboka platser (vilket vi misstänkt hela tiden) upptäckte vi dottern vid ett av borden. Hon hade besök av gäster från USA och visade stan. Kul att även vi fick hälsa på deras kompisar från tiden i Boston.

Sen gällde det att bestämma var vi skulle sitta när "Madridarna" skulle träffas. Efter noggranna studier bestämde vi oss för Äppelträdgården - med förbehåll att vädret var på vår sida.

Nästa dag sken solen och vi kunde återsamlas vid ett ledigt bord under blommande äppelträd - allt blev perfekt.

När vi ätit och pratat färdigt gick några av oss vidare till skulpturparken.

Vad tittar dom på?

Jo, denna skulptur

Ute i förorten

Vi åker nästan alltid in till stan när vi vill gå ut och äta. Men nu har det öppnat en ny bistro och vinbar i Midsommarkransen som dottern tyckte vi skulle prova på. När kunde ett premiärbesök passa bättre än på hennes födelsedag. Så två dagar före den stora dan träffades vi och ytterligare två familjemedlemmar i Midsommarkransen.

Midsommarkransen är en trevlig stadsdel som inte ligger långt från Gröndal - nästan gångavstånd, men inte riktigt.

Det var inte bara en ny restaurang vi fick prova på utan också en massa ny mat - i alla fall var maten ny för mig. Var tvungen att fråga vad ramslökschurros, crudité av vårprimörer och råmarinerad hamachi var. Till slut bestämde vi oss för att dela på sex olika förrätter men ...

.... till huvudrätt vågade ingen av oss chansa. Alla valde bräserad lammbog, potatispuré, ramslök och grillade vårlökar från Skilleby trädgård. Lät gott och var gott. Lamm är alltid ett säkert kort.

Trevligt att de öppnar små restauranger ute i förorten - tror vår hade ramslök som specialitet för det var något grönt i nästan varje rätt.