Besök i en keramikverkstad

Nånstans på vägen från Bucchara till Samarkand gjorde vi avbrott och besökte ett lokalt krukmakeri. 

En av "krukmakarna" berättade om processen - från lera till färdiga fat.

Under ett skede i processen fick man hjälp av en åsna....

...och efter en stund fick vi hälsa på åsnan.

Innan besöket var slut fick vi möjlighet att handla med oss något hem. Vi köpte ett stort fat - ett minne från vår resa som vi kan använda dagligen och till och med stoppa in i ugnen dock inte i diskmaskinen.

Utanför turiststråken

Under vår andra dag i Bucchara tittade vi på handknutna mattor och saxar gjord som tranor men först åkte vi till ännu en pampig moské - Kalyan-moskén.

Eftersom vi besökte mattaffären där man knyter och säljer mattor på en söndag, var det inga kvinnor som satt där och jobbade (de flesra kvinnor knyter mattorna i sina hem) men vår guide lyckades ändå fixa till en kort demonstration. 

Sen berättade en kvinna hur man jobbade, vilka olika typer av mattor som fanns och att priset beror på hur tätt knutna mattorna är. Priserna varierade mycket men stora silkesmattot var dyra.

På eftermuddagen hade vi inget program. Då passade vi på att ge ut iväg bort från turiststråken. Andra besökte badanläggning och några letade souvenirer.

Så fort man lämnade turistområdet blev det ruffigare.

Ingången till en enkel moské med klockor som visade när det är dags att be.

Efter en stund blev vi fikasugna och slog oss ned på en liten restaurang där lokalbefolkning skulle äta sin söndagsmiddag.

På restaurangen fanns helt vanliga bord och stolar men det fanns också stora, upphöjda soffor med kuddar, som man satt på med böjda ben, framför ett lågt bord - kallas sufan. Såg ytterst obekvämt ut.

Medan vi satt på restauranger hörde vi böneutrop från den intilliggande moskén.

Jag förstod inte vad de gröna brevlådorna utanför moskéerna hade för funktion - såg dom på många ställen.

Sommarpalatset

När vi klarat av Arken och några moskéer fortsatte vi till emirens sommarpalats, Sitorai Mokhi-Khosa, med sin  pampiga ingång. Palatset har delvis blivit restaurerat.

Här bodde emiren med sitt harem på hundratals fruar. När han ville umgås med någon av fruarna kaste han ett äpple på den utvalda.

Kylskåp från emirens tid

Gatorna i den turistiska delen av Bucchara kantas av försäljare. Karaktäriska handbroderade dukar finns att köpa på många ställen. Dukarna är gjorda med en teknik som heter Suzuani - en mycket tidskrävande teknik där trådar dras upp genom tyget. Snyggt men dyrt. Man förstår att dukar med Suzuanibrodyr blir dyra med tanke på hur lång tid det tar att brodera på det här sättet.

I sommarpalatsets trädgård satt en liten flicka vid ett träbord och visade hur man broderade Suzuani.

Innan vi skulle äta middag hann vi med att titta på uppvisning av  traditionell uzbekisk dans.

Bucchara - en första titt

Medan vi väntade på vår första middag i Bucchara pasade vi på att ta en fördrink - enda gången på hela resan.

Bucchara är en fin stad med ett gammalt centrum. Vi stannade där i två dagar och tre nätter. En hel eftermiddag var vikt för egna aktiviteter.

Vi började vår första dag i Bucchara med att åka till Djuma moskén inne i Arken (en stad i staden),  där mycket men långt i från allt har grävts ut.

Vi tittade på moskén Djuma (fredagsmoskén) inne i Arken.

.

Hälsningarnas gård innanför den historiska fästningen Arken.

Vi fortsatte till Bolo Haou--moskén med sin minaret. Moskén pryds av 20 höga och snidade pelare.

Många moskéer blev det, konstiga namn hade dom och svårt var det att hålla ordning på - är långt ifrån säker på att allt blivit rätt.

Vi tittade på profeten Jobs grav och den källa som fanns där, vars vatten vi absolut inte skulle dricka av.