Den sista kvällen fick vi åka hem till en av resebyråns chaufförer och äta avskedsmiddag. Uzbekerna är ett mycket gästvänligt folk - säger vår guide. De plockar fram allt de har när de får besök.
Allt var förberett när vi kom - grönsakerna var hackade, kryddorna uppmätta och köttet hade redan kokat en stund.
Hela familjen, med barn och barnbarn, var samlad på gården. Frun i huset lagade maten och vår uzbekiske guide berättade på engelska vad hon gjorde och ...
Allt kokas i samma gryta men det är mycket viktigt att man lägger i ingredienserna i rätt ordning.
Sist la hon i det tvättade riset. Sen skulle allt stå och koka tills riset var klart.
I Uzbekistan väljer man statschef men valmöjligheterna är begränsade så, i vår mening, är landet ingen demokrati och hur det är med yttrandefriheten kan man som turistst inte säga något om men, som sagt, det har varit trevligt att resa runt detta gamla kulturland.
Medan vi väntade på att grytan skulle bli färdig fick vi gå in i matsalen. Där stod ett bord uppdukat med allehanda godsaker som vi skulle tugga på medan vi väntade. Det var sallader, frukter, nötter mm.
Efter en halvtimma serverade en av döttrarna maten.
Mycket trevligt att de hade ordnat avslutningsmiddag hemma hos en uzbekisk familj och att de bjöd på nationalrätten plov med vaktelägg.
Hej då Uzbekistan och tack för en trevlig resa. Vi fick se mycket - många moskéer, madrasar, minareter och mausoléer men tyvärr inte så mycket av en uzbeks vanliga, liv, så det var väldigt lyckat att resan avslutades med ett "hemma-hos" besök.
Till min förvåning tyckte jag att det, i detta centralasiatiska land, var mycket som var likt hur det är hos oss - gott om bilar, många stora hyreshus i städerna, ett folk som såg lite annorlunda ut men var artiga och tillmötesgående. Landet har lägre levnadsstandard än vi har men ändå hyftad (i alla fall på ytan), inga tiggare eftersom det är förbjudet att tigga och många moskéer - ett ganska religiöst folk.
