Chiva

eller Khiva eller Xiva - ja denna "Tusen och en natt-stad" har många namn.

Chiva är en gammal stad i kanten av den "Röda öknen" - 60 procent av Uzbekistan består av öken. 

Själva namnet Chiva har med vatten att göra. Förmodligen har det vuxit fram en stad här när karavanerna stannat vid oasen för att låta sina djur dricka. 

Den inre delen av Chiva var en "befäst" stad - qal'a.

Vår lilla grupp i gruppen - vi som läst om Sidenvägarna på Birkagården

Vi ägnade en kväll och en dag åt Chiva och imponerades av alla fina byggnader och ...

...vi besökte en moské där taket hölls upp av 212 pelare.

Vi besökte träsmidare och köpte med oss underlägg hem. Ska ersätta de underlägg vi köpte i Turkiet, som alla gått söner.

Vi tittade in i en gravkamnare inne i Pahlavon Mahmud-mausoleet.

Ett mycket påtagligt inslag i gatubilden var alla försäljare. Det såldes shalar, jackor, smiderier mm.

Efter rundvandring och guidning fick vi några timmar för oss själva. Då hann vi med att både vila och göra en egen sightseeingtur. Efter en stund slog vi oss ned på en soffa för att titta på folklivet. Då kom det fram några ungdomar och frågade om de fick prata engelska med oss. Det var flickor och pojkar mellan 10 och 15 år som gick på engelskkurs efter skolan och vill få möjlighet att praktisera sina nya kunskaper.

Av vårt besök i Chivra återdod sedan bara den gemensamma middagen.

Öknens Louvren

Det var en artikel i "The New York Times" som gjorde "Öknens Louvren" till ett begrepp och Savitskymuseet i Nukus känt i vida kretsar. Nukus ligger i den autonoma provinsen Karakalpakstan i norra Uzbekistan inte långt från saltöknen vid Aralsjön.

Tjuren

Museet grundades av Igor Savitsky. Genom att köpa upp "förbjuden" konst räddade han en massa avantegarde-konst från förstörelse. Han gömde undan målningarna i den isolerade ökenstaden Nukus, långt från makthavarna i Moskva. Dessa verk finns nu samlad på Savitskymuseet som officiellt grundades 1966.

Vår halva dag i Nukus ägnade vi åt Savitskymuseet. Resten av dan satt vi i en buss. Tror vägen från Nukus till Chiva är en av de sämsta vägar jag åkt på. De 18 milen tog många, många timmar då vägen knappt var körbar. Vår guide sa flera gånger att om presidenten slutade flyga till Nukus och i stället åkte bil skulle han omedelbart bevilja pengar till vägbyggen.

På Savitskymuseet hade vi en egen guide som visade oss runt - en duktig guide som kunde mycket men som jag hade ganska svårt att förstå. Tur att vi har en egen guide som kunde sammanfatta det väsentliga på svenska.

Ivor Savitsky

Här ska jag infoga bilder när jag kommit hem.

Matmarknad

Eftermiddagens höjdpunkt var besöket på matmarknaden och dess tandoribageri.

På marknaden bakades det tandoribröd i parti och minut. Tandoribröd bakas i runda ugnar som värms med gas (i alla fall de ugnar vi såg). Intressant att se att man fäster bröden på ugnens väggar.

I övrigt "imponerades" vi av det stora utbudet av socker i olika former. Vår guide säger att uzbekerna är mycket förtjusta i socker - tror han har rätt.

När man ska hälsa på någon kan man ta man med sig en av de cellofaninpackade tårtorna som man sålde på matmarknaden.

Sen var det skönt att äta middag och gå och lägga sig. Vid det här laget hade vi varit uppe i si så där 40 timmar. Nästa dag skulle också bli tuff - redan klockan sex skulle vi flyga till Nukus och besöka öknens Louvren.

Vi provåker tunnelbanan

Att Uzbekistan har varit en del av Sovjetunionen märks bl.a. på de snygga stationera i Tashkents tunnelbanesystem.

Det finns tre tunnelbanelinjer, en fjärde håller på att byggas. Att tunnelbanesystemet behövde utvidgas var uppenbart. Det var minst sagt trångt både på perrongerna och på tågen. För att underlätta för passagerarna fanns det vakter som hjälpte folk att komma med tågen. Det fanns också en högtalaranläggning med en högtalarröst som gång på gång skrek ut instruktioner hur man skulle förflytta sig mm (frågade vår uzbekiske guide vad rösten sa).

Vi åkte från tre olika stationer som alla var utmyckade efter var sitt tema.

Vår första station var tillägnad bomullsblomman..

.....vår andra stationer var tillägnad den berömde uzbekiska poeten, tänkaren och statsmannen Alisher Navoi även känd som Ali-Shir-Nava'i.

 

Alisher Navoi stationen är känd för sin arkitektur med kupolformade tak och valv som liknar traditionella orientaliska palats.

Vår tredje station var en hyllning till Sovjets kosmonauter.

Vallentuna Teresjkova 

Jorij Gagarin  

Trots att vår guide flera gånger sa att vi skulle stiga av vid den tredje stationen lyckades två personer i gruppen åka en hållplats för långt. Vilken obehaglig känsla det måste ha varit att gå av tåget och inse att något blivit fel - inte veta var man var, inte vart man skulle och inte ens var man bodde, i ett land där "ingen" pratar engelska. Vår guide lyckades efter visst strul få kontakt. De borttappade gruppmedlemmarna anslöt med taxi och vi kunde i samlade trupp åka och till den stora matmarknaden och se hur man bakade bröd på uzbekiskt sätt.