Värmland

Andra dagen på vår tvådagars resa i vackra Värmland skulle vi åka till Mårbacka och bekanta oss med författaren till Liljecronas hem - salig Selma.

När Selma Lagerlöf fick nobelpris i litteratur (som i dagens penningvärde motsvarar drygt tio miljoner kronor) köpte hon tillbaka sitt barndomshem Mårbacka. Sen drev hon gården fram till sin död men med dålig. Selma fick hela tiden skjuta till pengar. Hon lär ha sagt: "Det är inte Mårbacka som försörjer mig utan jag som försörjer Mårbacka".

Vi fick en fin visning av Mårbacka och den duktiga guiden berättade om Selmas liv. Tyvärr fick vi inte fota och jag stör mig alltid på dessa fotograferingsförbud som ofta finns på små ställen - helt onödiga.

Selma var mycket stolt över sin Agaspis

Trots att Selma L hade sin fina gård Mårbacka reste hon ofta till huset i Falun när hon skulle skriva. Mårbacka gav inte den ro som författandet krävde.

Efter Mårbacka väntade Alma Löv på besök av oss.

En gång när Karin Broos ställde ut på Sven-Harrys konsthall visade man också en film om Alma Lövs begravning. Men Alma har väckts till liv igen och lever i dag i högönsklig välmåga några mil öster om Mårbacka

Dit ställde vi kosan när vi var klara med Selma.

Göteborgspaviljongen

Alma Löv är ett avantgardistiskt konstprojekt som i många år drevs av Marc Broos. Numera är det dottern Stella Broos som ansvarar för projektet.

Jan Håfström m.fl.

Utställningen består av en större huvudbyggnad, Paleis Oranjestraat, och många mindre "konstnärshus" runt om. Tanken är att visa verk av konstnärer från olika länder, såväl etablerade som unga nyutbildade.

Tror aldrig jag varit på en liknande utställning men glad att vi åkte hit. Mycket speciell men i grunden en sorgsen utställning där döden tog stor plats. En mycket bra avslutning på vår Värmlandsresa.

Alma Löv

Men en fråga återstår: "Vem var Alma Löf?"

Om man googlar får man det här svaret: "Alma Löv född 1866 i Korpa i Finland var en torparhustru och sexbarnsmamma som levde på Åland. Hon var inte känd under sin livstid men har som död fått ge namn åt det omtalade samtidskonstmuseet Alma Löv Museum of Unexpected Art i Östra Äntevik i Värmland.

Liljecronas hem

I den gigantiskt stora lada, som en gång tillhört Rottneros herrgård, huserar nu Västanå teater -  målet för vår resa.

När vi lämnade Rottneros park åkte vi till Ulvsby herrgård och installerade oss för natten. Sen väntade buss som körde oss till teatern.

Vår övernattningslya
låg i det här sneda och vinda huset

Allt var så välordnat. Medan vi väntade på att klockan skulle bli sex och kvällens föreställning skulle börja fick vi instruktioner av skådespelarna var vi skulle sitta och hur vi skulle gå in i ladan.

Över ingången till teatern stod devisen "Vi har inget nytt att berätta, endast det som är gammalt och nästan bortglömt" men vad gör det att det är gammalt bara det är en bra berättelse.

Om jag förstått saken rätt dramatiserar man varje år en av Selma Lagerlöfs många berättelser för Västanå teater. 

Årets pjäs heter alltså Liljecronas hem och handlar om prästen Lyselius och livet i Lövdala i Svartsjö socken. Prosten Lyselius är änkeman och bor på Lövdala med sin vackra dotter Maja Lisa. 

När Maja Lisa åker med sin mormor för att dricka brunn passar prosten på att gifta om sig med hembiträdet Raklitz. Sen är inget längre sig likt för i Maja Lisa. Det uppstår en massa förvecklingar, speciellt när den melankoliske och hemlöse violinisten Liljecrona dyker upp. 

Liljecronas hem är en föreställning med fin musik och högt tempo rakt igenom. Så bra. Jag blev särskilt imponerad av styvodern och hennes fantastiska agerande. Rollen som jungfru Raklitz spelades av Hanna Kulle.

Så kul att vi tog oss för att åka hit.

När föreställningen var slut väntade bussen som skulle körde oss tillbaka till vår herrgård där en ostbricka väntade. Vi fick smaka på åtta olika ostar. Alla föll inte på läppen men den som kom från Wrångebäck på Tjörn var en av favoriterna.

Återseenden

Redan i våras bestämde vi och våra bridgekompisar att vi skulle åka till Västanå teater och titta på Liljecronas hem. Vi skulle ses klockan tolv i Rottneros park och äta lunch, se på teater på kvällen och avsluta dan med ostbricka på Ulvsäters herrgård. Allt klaffade perfekt - nästan. Den enda missen var att vi inte planerat in tid för sommarens alla vägarbeten.

Jag har alltid trott att Rottneros är den herrgård som varit förebild för Selma Lagerlöfs Ekeby där Gösta Berling och kavaljererna bodde. Men det visade sig vara tvärt om. Det var Rottneros herrgård  som på 1950-talet skapades efter sagans Ekeby.

Lunch i barockträdgården

Rottneros är en stor blomster- och skulpturpark  med många "rum" som har olika teman. Där finns bl.a en barockträdgård, en engelsk trädgård och en rosenträdgård.

Rottneros herrgård

Kavaljersflyglarna

Parken har ett hundratal statyer och till min stora förvåning stötte vi ännu en gång på Sjömanshustrun. Det var tredje gången, på kort tid, hon kom i vår väg. Man börjar bli lite fundersam över hur det står till med denna sjömanshustru. Tror hon verkligen att hon ska finna sin sjöman långt inne i de värmländska skogarna?

Sen väntade teaterladan och Liljecronas hem.

Gösta Berling

I Västanå finns en teaterlada där man varje år sätter upp en föreställning utifrån någon av Selma Lagerlöfs berättelser. Jag har i många år tyckt att vi borde åka dit och i år skulle det äntligen bli av.

För att komma i stämning och för att få lite känsla för Värmland började jag redan i juni lyssna på Gösta Berlings saga. Det höll jag på med en hel månad.

Gösta Berlings saga, som inleds med de berömda orden "Äntligen stod prästen i predikstolen", är en fängslande berättelse om de människor som levede runt sjön Löven (Fryken) i Värmland på 1820-talet. Boken gav sin författare, salig Selma, nobelpriset i litteratur.

Selma Lagerlöf

Gösta Berlings saga är en klassiker. Trots att jag kände igen mycket vet jag inte om jag har läst hela förut. Tror den kändes så bekant för att vi, på en av våra bilresor kors och tvärs över landet, lyssnat på Karin Palms biografi över Selma, 

I berättelsens centrum står den charmerande prästen Gösta Berling och hans kavaljer som alla bor på Ekeby herrgård (Rottneros) där majorskan residerar. Det är en mustig berättelse med ett målande men något högtravande språk. Boken består av en samling berättelser och personporträtt som fogats samman till en historia. 

Jag uppfattade att Gösta Berlings saga handlar om en kamp mellan det onda och det goda där realism och fantasi blandas friskt. Trots att det var så länge sen boken skrevs tycker jag inte den kändes gammal. Jag gillade den.

När jag, långt om länge, var klar med Gösta Berling fortsatte jag med Liljecronas hem men hann bara börja innan det var dags att starta resan mot Sunne och teaterladan.

Ansiktslyftning

Innan man sätter upp markiser bör man tänka sig för. Det gäller inte bara att välja färg och "hängom svängom" man måste också vara beredd att laga och fixa till arrangemanget med jämna mellanrum.

När vi flyttade in i sommarstugan fanns det redan markiser uppsatta - smutsiga och fula. Dom bytte vi ut. Måttbeställde nya men använde de gamla ställningarna. Tio år senare var det dags igen. Vind och väder, snö och löv hade gjort att den nedre delen av tyget blivit solkigt och fult. Den gången vände vi på tyget och lät den smutsiga delen hamna längst in på rullen.

Nu, när det gått ytterligare tio år, stod vi än en gång inför samma dilemma. Kändes inte ok att köpa nya markiser eftersom vi numera huvudsakligen har dom som dekoration (går inte längre att dra upp och ned). Jag funderade och funderade och så kom jag på lösningen. Vi klipper helt enkelt bort den smutsiga delen och låter sy en ny kant.

Fick tips om ett företag som sydde presenningar i Munkedal som var villigt att sy tre raksömmar åt oss.

Vi åkte dit och lämnade in våra rullar. Sen fortsatte vi till Fjällbacka och åt lunch med gamla kompisar. På hemvägen kunde vi hämta våra "nya" markiser.

Sen hade maken ett drygt jobb att sätta upp dom igen. Det tog två och en halv timma att fixa den första men sen gick det fortare och fortare och nu har vi för en billig penning gett stugan en ansiktslyftning.

En stuga med rena markiser

Nya öar att upptäcka

På västkusten blåser det! Det blåser väldigt mycket och väldigt ofta. Så trots att det är soligt och ganska varmt har vi inte varit ute med båten särskilt många gånger och de gånger vi varit ute har vi inte fått någon makrill. När sen motorn började hacka tyckte maken det var lika bra att ta upp båten. Tråkigt men fullt förståeligt.

Ingen båt - inga båtutflykter!

Nej, vänta nu, så strandsatta är vi faktiskt inte eftersom Västtrafik har förbindelser med en hel del öar.

Redan två dagar efter det att vi tagit upp båten bestämde vi oss för att prova på en av Västtrafiks turer. Vi skulle åka till Gullholmen. Båten till Gullholmen går från Tuvesvik i närheten av Ellös på Orust.

Det finns två vägar till Tuvesvik. En lite längre utan färjeöverfarter och en kortare med två färjeförbindelser. Vi valde fel när vi bestämde oss för den korta vägen - fick vänta en halvtimma på färjan och vips var vår marginal bortblåst.

Båten till Gullholmen hade alltså gått långt innan vi kom fram till Tuvesvik så vi kunde inte göra annat än att äta vår lunch, se Gullholmen på avstånd och åka hem igen.

Man ser husen på Gullholmen 

Men nu vet vi att vi har massor med öar att upptäcka även om vi inte har egen båt.

Sommarliv

I sommar har jag vid ett flertal tillfällen hört mig själv säga: "Nu är det verkligen sommar!"

Det har hänt när det varit närmare 30⁰ och vi suttit still under markisen och inte ens orkat gå och bada..

...när vi varit ute och fiskat och havet har legat  som en spegel...

M och hennes namne

...när vi tvättat och allt är torrt på en kvart..

...när vi haft gäster och bjudit på gott fika.. 

..när vi suttit ute i kvällssol och ätit någon av alla de fantastiska middagar som serverats.

I förmiddags var det återigen härligt sommarväder men var var gofikat? Dags att ta tag i saken och fixa något!

Det blev te och scones bakade efter detta engelska recept (som jag själv översatt). Någon clotted cream blev det tyvärr inte men gott nog ändå.

SCONES
Våta ingredienser
• 1 stort ägg
• 45 gram naturell youghurt
• 44 grams vispgrädde

Torra ingridienser
• 240 gram vetemjöl
• 1 tsk bakpulver
• 1/4 tsk bikarbonat
• 40 grams brunt socker
• 1/2 tsk salt
• 70 gram osaltat smör

Steg-för-steg-instruktioner
1. Knäck ägget i en kopp och vispa det slätt.
2. För över 1 matsked av det uppvispade ägget till en annan kopp (används till äggstrykning).
3. Vispa ihop matlagningsyoughurt och vispgrädde med ägget. Ställ åt sidan.
4. Blanda mjöl, bakpulver, bikarbonat, brunt socker och salt i en stor bunke.
5. Tillsätt smöret och nyp ihop med mjölet tills inga smörklumpar finns kvar.
6. Tillsätt alla blöta ingredienser.
7. Rör om med en slickepott så att allt blandas.
8. Använd sedan händerna och knåda degen.
9. Lägg upp degen på köksbänken utan att strö på mer mjöl. Fortsätt att knåda.
10. Strö lite mjöl över degen och kavla ut den till 3 cm tjocklek.
11. Tryck långsamt ner ett runt utsticksmått på 5 cm i degen utan att vrida på det.
12. Tryck ut degen på en bakplåt. Du bör få 7 scones.
13. Pensla det uppvispade ägget på ovansidan och låt degan stå i kylen i 30 till 40 minuter utan att täckas över.
14. Sätt ugnen på 210 °C. Precis innan gräddning penslar du på ett andra lager ägg på det första (som nu har torkat lite).

15. Grädda mitt i ugnen i 10 minuter.
16. Stäng av ugnen och låt sconesen stå kvar i 5 minuter.
17. Flytta över till ett galler och servera dom varma med clotted cream (ett måste) och sylt.