Så fort vi sätter oss i bilen för att köra en längre sträcka, klickar vi på "Media" och lyssna på en bok. Just nu är det
Jan Guillous serie "Det stora århundradet" som gäller. Serien handlar om tre pojkar från en ö utanför Bergen och deras liv när pappan dött i en båtolycka. Mycket intressant. Den första boken "
Brobyggarna" (som vi är klara med) handlar bl.a. om hur en av bröderna jobbar som ingenjör på Bergenbanan - tåglinjen som ska binda samman Oslo och Bergen. Det är ingen lätt uppgift att bygga tunnlar och broar uppe i fjällvärden med alla dess höga berg och djupa dalar, särskilt inte när det är kallt, blåsigt och snöigt. Järnvägsbygget var så spännande och livfullt beskrivet så vi bestämde oss för att göra en tredagarsresa i Lauritz (den äldste brodern) fotspår. Eftersom vi är pensionärer kunde vi dessutom köpa honnörsbiljetter.
Det blev bil till Oslo, sen tåg till Myrdal. Där bytte vi till
Flåmsbanan och åkte till det lilla samhället Flåm. Sen fortsatte vi med båt på
Sognefjorden till Bergen och så tillbaka hem igen med Bergenbanan och bil. Mycket åkande blev det men det var en annorlunda och trevlig resa. På
Hardangervidda är det vackert men utefter Flåmbanan är det än vackrare. Båtturen på Sognefjorden gick inte heller av för hackor. Det norska landskapet är imponerande.
Vi var inte ensamma på Bergenbanan - tvärtom. Många passagerare hade vandringsutrustning. Några hade till och med med sig cyklar. Vi pratade med två yngre män med gigantiska ryggsäckar - 36 kg. Dessa skulle de bära runt under sin tre till fyra veckor (!) långa tur ute i Hardangeviddas naturreservat. När de gick av i
Finse, banans högsta punkt 1.222 meter över havet, var det fem grader varmt, blåste och regn-snöade. Enda förbindelsen mellan Finse och resten av världen är med Bergenbanan. Det är i Finse som
Anne Holts deckare "
1222 över havet" utspelar sig. Redan när jag läste den blev jag sugen på att åka Bergenbanan.
I Myrdal bytte vi tåg. Vi lämnade Hardangervidda och åkte vidare på Flåmsbanan ner till det lilla samhället Flåm. Flåmsbanan är en av Norges största turistattraktioner. Den är bara 2 mil lång men har en höjdskillad på över 800 meter. Otroligt!
Vi lämnade Flåm med båt och fortsatte till Bergen via Sognefjorden och utefter Norges kust.
Det var inte bara Bergenbanan och Flåmsbanan som var lika imponerande som vi förväntat oss - även
Bergen uppfyllde våra förväntningar. I
Bergen regnar det i genomsnitt 280 dagar om året. Vår dag i Bergen uppfyllde mer än väl vår förväntan på regn - himlens portar hade öppnat sig. Dyblöta tittade vi på fiskmarknaden, gick runt bland de gamla husen från hansatiden - bryggan (tyskebryggen) som finns med på Unescos världsarvslista - och tog bergbana till toppen av ett berg. Väl där kunde vi gå inomhus och värma oss med en kopp kaffe. Men vi hann också äta både fiskspett och fisksoppa. Innan vi satte oss på tåget tillbaka till Oslo passade vi på att proviantera - rökt och färskt valkött.
Oskar, den näst äldste av brönderna Lauritzen i Brogyggarna byggde inte järnväg i Norge utan i
Tyska Östafrika - även det en spännande skildring men vi avvaktar ett tag innan vi ger oss på att följa i hans fotspår.
Och så, avslutningsvis, några bilder från Oslo.
|
Louise Bourgeois konstverk från New York kan beses på mycket närmare håll |