Kulturnatt på Söder

En kväll om året får kulturen all uppmärksamhet. Då ordnas det Kulturnatt i Stockholm. Alla ställer upp. Förra året missade vi kulturen eftersom vi var på skolresa i Madrid. Men i år skulle vi besöka inte mindre än fyra arrangemang! Jag hade valt

• Anna Lindhagens hem på Fjällgatan
• Ersta klippan
• Ett sidenväveri och
• Ett bränner.

Vi tog båten till stan och fortsatte med buss 53 till Anna Lindhagens hem. Anna Lindhagen är bl.a. känd för att ha startat kolonirörelsen i Stockholm.

Kul att få besöka ett gammalt borgarhem med enastående utsikt. Tyvärr var det fullpackat så vi tittade bara runt lite hastigt och gick sen vidare till Erstaklippan.

Sovsal i det som en gång varit barnhem

Knyppling - en inkomstkälla för Ersta 

På Ersta var visningen mycket välorganiserad. Besökarna delades in i smågrupper och fick vandra runt med var sin guide. Vår lilla grupp guidades av en pensionerad sjukhuspräst. En utmärkt berättare. Allt var jätteintressant. Visningen avslutades med att guiden frågade vems profil som numera pryder gamla navigationsskolan. Ingen visste att profiler till Erstas grundare, Marie Cederschiöld, idag smyckar skolans torn och att skolans lokaler idag ingår i Ersta.

Vi passade också på att äta middag i Erstas servering. Vi beställde två smörrebröd var och blev mer än mätta. Trodde vi skulle fått en enastående utsikt men utsikten fanns på uteserveringen som det inte var läge att besöka denna iskalla kväll.

Sen sa maken att fått tillräckligt med kultur för en hel månad. Vi skippade resten, tog bussen hem till värmen och våra vänner på Shetlandsöarna. På vägen hem passerade vi den här fina statyn på Ersta nya sjukhus.

Äntligen

Äntligen kändes det som våren med ljus och värme kommit tillbaka efter en något seg vinter.

Vi bestämde oss för att fira med en promenad i stan. Passade bra eftersom maken tyckte han behövde ny keps. Åkte till Slussen och promenerade uppför Götgatsbacken där han trodde den fanns att köpa.

Sedan gick vi vidare på Götgatan för att ta bussen hemåt från Skanstull.

Se så bra den nya kepsen skyddar
pannan från farliga solstrålar

Går man på Götgatan passerar man "Bagelaffären" och då ska man passa på! Har gillat bagel ända sen vi för 20 år sedan besökte New York. Men vänta nu - jag bojkottar ju för tillfället USA! Maken trodde dock att bröden var tillverkade i Sverige så vi borde kunna dela på en bagel till lunch trots mitt politiska ställningstagande.

Jag tyckte vi skulle sitta ute i solen och njuta av vår smörgås. Men trots den nyanlända våren tyckte någon det var för kallt för utomhuslunch.

När vi nöjda vandrade vidare tyckte jag nog ändå vi gjort fel. Det är ju inte bara USA jag bojkottar utan också Israel och bagel är ju en judisk rätt.

Hoppas "de som bestämmer" kan ta sig samman och använda sitt förnuft så att vi kan njuta av bagel igen - utan dåligt samvete.

Påsklov

Även en pensionär får ha påsklov - åka till sommarstugan och träffa delar av familjen.

Fredagar är bridgedagar så när maken skulle till stugan för att hjälpa till med bryggiläggning stannade jag kvar i stan. I stället tog jag, någon dag senare, ett barnbarn i handen och åkte tåg till Göteborg för att hälsa på ett annat barnbarn resp kusin.

I Göteborg spelades det spel, promenerades det med hund och tittades det på när göteborgskillen gick på fäktningskurs och så åt vi naturligtvis en massa god mat.

Sen var det dags att åka vidare norrut men på vägen hade vi kaféstopp och träffade en göteborgskamrat.

Godaste förrätten - friterad Hasselbackspotatis

Väl framme i stugan ägnade vi mycket tid åt matlagning - påskmat i olika varianter. 

Men vi hann också gå på kalas, fira makens födelsedag, jobba och, för min del, titta runt i  "trädgården", lära oss spela 500 och gå på vitsippspromenad innan det var dags för hemfärd.

Jag hade tänkt mig den här födelsedagstårtan....

...men bjöd på den här. Ändå följde jag receptet in i minsta detalj.

Våra två musikanter spelade för
sin morfar på födelsedagen.

Barnbarnet och jag lärde oss spela 500. Bra variant till Plump som vi annars brukar ägna oss åt.

Någon badade medan någon annan höll vakt, en tredje person provade paddeln.

Innan vi begav oss hemåt gjorde vi en vitsippspromenad i den fina bokskogen.

Sen var det dags för hemfärd.

En krigets och kärlekens man...

 ... handlar om mannen som var premiärminister vid första världskrigets utbrott och hans relation med en ung adlig kvinna.

"Premiären"

Huvudperson i boken "En krigets och kärlekens man" är Storbritanniens premiärminister Henry Asquith. Samtidigt som han försöker avvärja att England ska dras in i första världskriget träffar han sin älskade Venetia Stanley så ofta han kan. De skriver brev till varandra flera gånger om dan - möjligt i en tid när postutdelningen sker 12 gånger per dygn. Asquith skriver de vackraste kärleksbrev man kan tänka sig och träffar Venetia mellan diskussioner i parlamentet, krigsrådet, regeringssammanträden och kungaaudienser.

Venetia Stanley

Trots att kriget kommer allt närmare, fortsätter man att umgås på fina middagar, dricka whisky på klubbar och spela bridge. Allt känns overkligt, nästan absurt. Brev och telegram skickas mellan ambassader och ministrar - en del vädjar om lugn andra vill ha krig. Vad är det egentligen som avgör om ett krig ska bryta ut? Allt verkar så slumpmässigt.

Premiärministern (kallad premiären) jobbar för fred men det gör inte alla. I regeringen finns flera krigshetsare - en av de värsta är Winston Churchill. 

Jag valde "En krigets och kärlekens man" när jag lyssnat på en intervju med författaren Robert Harris (manusförfattare även till Konklaven) i Babel. Handlingen baserar sig på premiärminister Asquiths brev till Venetia. Venetia sparade alla brev hon fick, Asquith förstörde sina. Boken är därför en mix av sanningsdokument och "fiktion" då alla premiärministerns brev är autentiska.

Berättelsen har ytterligare en dimension. Är premiärministern och/eller Venetia spioner? Varför skulle Englands premiärminister annars skicka hemligstämplade dokument till sin käresta?

Jag gillade "En krigets och kärlekens man". Tyckte den var fängslande och intressant och de vackra kärleksbreven är ju "på riktigt". Boken ger "kött på benen" och skiljer sig från andra torra historieböcker.

Författaren Robert Harris

Ny staty

Nu har den definitivt brutits - min två omgångar långa segersvit i kortspelet plump. I går, när "plumpgruppen" samlades, var det andra gången på raken som jag kom sist. Man har oflyt när man måste ta stick på en ruter tvåa - inte konstigt att man förlorar.

Men, bortsett från det, har jag haft två trevliga dagar i Sundsvall. Plumpgänget skulle träffas klockan fem på en restaurang mitt i stan för att fira en högtidsdag. Jag kom resande från Stockholm och var framne i god tid. Vågade inte riskera att missa själva firningsmomentet - anlände därför två timmar för tidigt. Hade räknat med en timmes tågförsening och en timmes rundvandring i stan men tåget kom fram på minuten.

På min rundvandring  gick jag förbi den nya staty man rest över stans store "son". Mitt på Esplanaden står han och dirigerar sin kör.

Kjell Lönnå fortsätter dirigera

Sen gick jag vidare till Kulturmagasinet och drack en kopp kaffe innan det var dags för själva firandet. Vi skulle prova vin under professionell ledning. Lämpligt nog fick födelsedagsbarnet, "tekniskt" sett, alla rätt. Själv kunde jag konstatera att jag inte känner vare sig dofter eller smaker längre men tyckte ändå att alla viner och allt tilltugg var gott.

Sen avslutades dagen med kortspel, födelsedagsmiddag och tårta.

Även min hemresa flöt på utan förseningar ända till sista sträckan - då var det kaos. Bussen trasig, reservbussen överfull, dörrarna gick inte att stänga, alla trötta passagerare upprörda. Till slut reste sig en man och talade om hur man ska göra för att stänga dörrarna och då, äntligen, började bussen röra sig hemåt. Slutet gott, allting gott.

Efter skandalen

Här om dan lyssnade jag på avsnittet "De bästa kriminalromanerna" i  podden "Lundströms bokradio". De rekommenderade, bland mycket annat, boken "Efter skandalen" av Sarah Vaughan. Jag valde den eftersom den delvis tilldrar sig i Oxford - en stad jag kände för att "besöka" ännu en gång.

När vi tågluffade i  England, stannade vi två nätter i Oxford och sov över på ett college. Andra dagen gick vi på rundvandring i ett annat college - Christ church. Jag blev mycket tilltalad av Oxford och skulle gärna ha tillbringat några år på en av stans vackra gamla skolor om jag varit ung, rik och intelligent. Men, nu visade det sig när jag läste boken, att allt inte är som det ser ut i denna sofistikerade skolstad.

I "Efter skandalen" fick jag uppleva ett annat Oxford, ett Oxford där vissa anser sig stå över andra och tar sig friheter som vanliga människor aldrig skulle göra. Oxfords skolor är inte bättre än andra skolor när det gäller utfrysning och översitteri men det är ändå något speciellt med dem och de har en lockelse som inte går av för hackor.

I "Efter skandalen" får vi följa med till Christ church där så många premiärministrar danats. Vi får en känsla för hur det är att läsa i Oxford, att vandra hem på natten efter en "hård kväll" och att gå genom skolornas vackra "meadows" när dagen gryr. Men vi får också följa konsekvenserna av övertramp och övergrepp under studentlivet i Oxford.

"Efter skandalen" var både fängslande och spännande men för lång. Handlingen kretsar kring en rättegång och några gamla studentvänners liv i nutid och under studietiden. Övergrepp från studietiden kastar långa skuggar och frågan är om den slipade Oxfordsstudenten kan dupera även en  juryn eller om han sluligen måste ta konsekvenserna av sitt handlande.