Sixtinska kapellet

Med tanke på vår fysiska status (ont i ryggen mm) hade vi bestämt att i princip bara göra en sak per dag medan vi var i Rom, förutom att äta - förstås.

Muren som omsluter Vatikanstaten

Vår första dag skulle vi ägna åt Sixtinska kapellet. Kapellet som Michelangelo

dekorerat.

Sixtinska kapellet tillhör Vatikanmuseerna. Vi hade köpt biljetter i förväg för att slippa ifrån allt köande - trodde vi. Hjälpte tyvärr inte. 

Det kryllade av folk och det var köer framåt och bakåt, på längden och bredden. Man fick välja kö efter den tid man fått. Vi hade tid klockan elva men var där redan klockan tio så det blev att köa en hel timma.

Vi hade stämt träff med en annan Birkagårdare och vi var alla tre överens om att koncentrera oss på Sixtinska. Började vår vandring i Vatikanmuseerna med en stärkande Coca-Cola - sen bar det av.

När vi väl kommit in i museet och frågade efter Sixtinska blev vi hänvisade att gå en väg som visade sig vara en mycket lång och slingrande väg. Man kan säga att hela museet bestod av en enda lång kö förbi mycket fin konst av olika slag. Det gick bara inte att ta in allt utan man fick försöka hålla sin plats i evighetskön och titta och insupa så mycket man orkade.

Utsikt över Rom inifrån Vatikanmuseet

Jag tog några bilder under den som det visade sig kilometerlånga vandringen.

Kartgalleriet

Kartgalleriet (Galleria delle carte geografiche) i Vatikanmuseerna är en fantastisk 120 meter lång korridor fylld med 40 topografiska freskkartor över Italien. Galleriet beställdes av påven Gregorius XIII år 1580 och visar detaljerade kartor över landets regioner baserade på ritningar av munken Ignazio Danti.

Rafaelsrummet

Skolan i Aten finns i Stanza della Segnatura. Denna fresk (1509–1511) är en av Rafaels mest berömda verk och visar en samling antika filosofer.

van Goghs "Pietà"

Vincent van Goghs målning i Vatikanmuseet "Pietà" (efter Delacroix) från 1890, är en känsloladdad oljemålning som visar en sörjande Maria med den döde Kristus. Målningen hänger i samlingen för modern religiös konst. Den skapades under hans tid på mentalsjukhuset i Saint-Rémy.

Francis Bacon

Francis Bacon (1909–1992) finns representerad i Vatikanmuseerna med målningen Study for Velazquez Pope II (1961), en del av hans berömda påveserie. Verket, som donerades av Gianni Agnelli, hänger i samlingen för modern religiös konst och visar en mörk, mer dämpad tolkning av Velázquez porträtt av påve Innocentius.

Både när vi var med Birkagården i Rom och i Madrid tittade vi Innocentius - måste vara en ovanligt populär modell.

Matisse

Sen stötte vi på en gammal bekant från vår resa till Nice.

Till slut, efter flera kilometers gående, kom vi så till vår vandrings mål - Sixtinska kapellet med Michelangelos berömda fresker. Jag började genast fota men blev tillsagd att sluta - fotografiförbud! 

Mitt foto från taket i Sixtinska kapellet

Vi tittade och imponerades. Jag köpte två vykort som fick ersätta de foton jag skulle ha tagit om jag inte blivit stoppad.

En sida av kapellet är dekorerad med fresken "Den yttersta domen" också gjord av Michelangelo. Vi fick tyvärr nöja oss med en bild av "Den yttersta domen" eftersom väggen var under reparation och täckt med  ställningar och en plastad bild av domen.

Undrar om jag ändå inte fick en bättre bild av Sixtinska kapellet (skala 1 :6) på Maurizio Cattelans utställning på Moderna. Där var inte tillnärmelsevis så trångt och "Den yttersta domen" var inte gömd bakom en massa ställningar och plast.

Vatikanmusseerna hade jättefina marmorgolv -  både snygga och slitstarka, vilket måste vara av största vikt så oerhört många människor som vandrar runt här varje dag.

Resten av dan ägnade vi åt att äta - lunch i närheten av Vatikanmuseet, glass på Piazza Navona och middag bestående av grillade lammkotletter i Trastevere.

Casa Santa Brigida

Vi tyckte båda att det skulle vara intressant att få se mer av huset som varit vårt hem i fem dagar och när vi frågade i receptionen visade det sig att de gjorde visningar på begäran.

Fick en svensk guide. Syster Maria Diana visade, pratade och berättade för oss om heliga Birgitta och hennes dotter Catarina, om själva byggnaden och lite om katolska kyrkan.

SB - Santa Birgitta

På 1300-talet var Casa Santa Brigida ett avlångt tvåvåningshus. Det var i detta hus den heliga Birgitta levde. Sen har huset rivits och byggt om till det nya huset som nu finns på samma ställe. Man vet inte vad som finns kvar av det ursprungliga huset men Birgittas bönerum finns bevarat i den nuvarande byggnaden.

Jag hade läst att drottning Kristina också hade bott i Casa Santa Brigida men det visade sig att hon redan efter en kort tid hade flyttat vidare till grannhuset Palazzo Farnese - hyser numera franska ambassaden.

Palazzo Farnese

Vi fick gå in i rummet där Birgitta ägnade sig åt bön och rummet där man hade mindre mässor. Vi fick också gå in i heliga Birgittas relikrum där det finns några benrester bevarade.

På engelska har man två ord för kloster - monastery och convent. De som bor i ett monastery har rätt att lämna byggnaden, gå

ut på stan och kan också driva ett gästhem. Ett convent är mer slutet. De som bor där har ingen kontakt med det "valiga" livet. Eftersom vi bara har ett ord för kloster på svenska skiljer vi dom åt genom att kalla de boende för systrar, apostoliska, respektive nunnor, kontemplativa (slutet).

Sen gick vi vidare till vardagsrummet och biblioteket och avslutade visningen på takterrassen.

03.45

Redan klockan 03.45 kom taxin som skulle ta mig första biten på min resa till Rom.

Maken hade varit med Birkagården i Rom en vecka. När hans kurs slutade skulle jag ansluta för ett fyradagars besök i "Den eviga staden".

Mimosatid

Väl framme i Rom skulle jag bli mött och guidad till vårt hotell men trots att jag följde de instruktioner jag fått var det ingen som tog emot mig. Maken hade glömt vad han skrivit och åkt till bussterminalen i stället för tågterminalen, som det stod i instruktionen. I situationer som denna är man glad att man har en liten mobiltelefon i handväskan.

Vi bor hos Birgittasystrarna vid Piazza Farnese centralt i stan. Det är inte helt lätt att få rum här men eftersom vi var ute i god tid gick det bra. Det är trevligt att bo på små annorlunda hotell eller, som i det här fallet, gästhem. Allt blir så personligt.

Heliga Birgitta levde många år i Rom och dog här 1373 men ligger begravd i Vadstena. Även drottning Kristina bodde i huset fram till sin död 1689. I den bakre delen av gästhemmet finns ett kloster där 30 nunnor och 5 noviser lever. Det är dessa systrar som som driver gästhemmet. I byggnaden ingår också en liten kyrka och en takterrass.

I söndags deltog även vi i mässan (en liten stund). Även om vi inte ens kunde förstå vad som var ämnet för dagens predikan tycker jag det är lugnt och vackert att sitta med och lyssna.

Det var ett pampigt hus hon hade Birgitta men jag är osäker på om det verkligen var just detta hus hon bodde i. Känns inte som det kan ha stått här ända sen 1300-talet. Det är kanske är uppfört åt Birgittasystrarna långt senare. Något att googla på om man vill vara säker.

Frukostmatsalen

Misslyckat

I snitt går jag på bio varannan månad - har följe med tre "skolkamrater" från Birkagården. Vi går alltid till - Grand, Zita eller Viktoria - dels för att biograferna ligger centralt, dels för att alla filmer de visar är bra.

Förra veckan när alla platser var slutsålda till "Ett privat liv" valde vi i stället Amrum och kunde gå hem nöjda. Tyvärr blev det inte lika bra när vi några dagar senare såg "Ett privat liv", som vi för säkerhets skull hade förbokat biljetter till.

"Ett privat liv" handlar om en psykiatriker (Jodie Foster) vars patient dör. Dödsfallet skruvar till psykiatrikern mentalt och hon flippar ur - precis som hela filmen. Allt blir en enda röra som det är svårt att hänga med i. Sen, måste jag säga, att den också hade sina ljusa ögonblick som när psykiatrikern kommer hem till sin son för att be om förlåtelse och sonen svarar "Jag tror du tagit fel på våning. Min mamma ber aldrig om förlåtelse".

Nej, "Ett privat liv" blev ingen succé. Inte ens Jodie Foster kunde göra den till en bra film och jag måste inse att alla filmer som visas på Grand faktiskt inte är toppenfilmer.

Däremot blev vi mycket nöjda med den asiatiska restaurang där vi åt middag. Bibimbap har blivit en av mina en favoriträtter.

Bror Hjorth

När dottern och jag skulle träffas en söndag för att hitta på något tillsammans uppstod naturligtvis frågan: "Vad ska vi göra?"

Jag hade två förslag. Antingen åka till Gustavsberg och titta på en utställning eller åka till Uppsala och besöka Bror Hjorths hus. Vi valde det första alternativet tog bilen till Gustavsberg och letade rätt på biblioteket där en av lärarna på Birkagården ställde ut. Många av Birkagårdens lärare har dubbla verksamheter - är t.ex lärare på halvtid och konstnärer för resten.

Det var vår lärare i konsthistoria Thomas Magnusson som ställde ut.

Sen åkte vi vidare till Artipelag för att äta lunch. Vi valde gulasch till huvudrätt och chokladbakelse till efterrätt. 

Det fanns ingen utställning att titta på men medan jag satt och åt föll ögonen på två figurer som hängde på väggen. 

Det var ett verk av Bror Hjorth. Vi lyckades med konststycket att få lite "Bror Hjortkänsla" även på vår Gustavsbergsutflykt.

Solar Egg har gömt sig bakom en tall

På tillbakavägen tog vi  skulpturpromenaden. Artipelag ligger så vackert inne bland tallskog, alldeles vid Hålludden - väl värt ett besök även när det är mellan utställningar.

Amrum

Amrum är en liten tysk ö i Nordsjön strax utanför Danmarks västkust.

När vi skulle se den omtalade filmen "Ett privat liv", där Jodie Foster talar franska, möttes vi av det oväntade beskedet att allt var slutsålt. Vi blev så snopna - blev sittande kvar utan att veta vad vi skulle göra.

När vi samlat oss, började vi titta på alla filmaffischer som hängde på väggen framför oss och insåg att det visades många andra filmer som säkert också var bra. Vi bestämde oss för Amrum.

På Amrum bor, i andra världskrigets slutskede, pojken Nanning tillsammans med sin mamma, sina syskon och sin moster. De hade tvingats lämna Hamburg där deras hus blivit sönderbombat. Nannings pappa är hög officer i Hitlers armé och håller till vid fronten. Nanning hör inte längre hemma någonstans - inget hem kvar i Hamburg och platsar inte heller riktig in i på Amrumar eftersom han pratar Hamburgdialekt. Han kläms dessutom mellan sin nazistsympatiserande mamma och de fredslängtande öborna. Samtidigt som vi får "se oss omkring" på vackra Amrum får vi leva oss in i hur det är att inse att ens föräldrar och släktingar, som man tycker så mycket om, har gjort hemska saker. Att vilja vara lojal med sin mamma men innerst inne veta att hon har handlat fel är tufft för en liten kille.

Trots att vi inte fick se den film vi tänkt, fick vi se en, i mitt tycke, fin film med vackert foto, lugnt temp och mycket känslor. En film där allt ses ur ett barns perspektiv.

Dessutom har vi "Ett privat liv" kvar att se - det gör vi på måndag.