Nice

Så var det äntligen dags för Nice.

Det här är våra kvarter.

Vi började med plats Garibaldi och fortsatte sen till Gamla stan. Gamla stan i Nice är som Gamla stan i Stockholm - fullt med folk och massor med småaffärer. Mysigt men trångt.

Vi handlade inget utan fortsatte ned till Änglabukten. Det är denna bukt som gör Nice så speciell och så härlig. Tänk, att mitt i en stad med 300 000 invånare ha en gigantisk badstrand. Till och med i slutet av oktober var det flera som simmade omkring i havet.

Vi vandrade längs Promenade des Ainglais, satt och vilade oss på de blå stolarna och fortsatte ända bort till Hotel de Negresco men precis innan vi kom fram dit stötte vi på Villa Massena.

Eftersom vi hade biljetter dit (ingick i biljetten till Matissemuseet) valde vi att titta in där i stället. Villan byggdes ursprungligen av prinsen av Essling, hertigen av Rivoli, André Prosper Victor Eugène Napoléon Masséna , son till Victor Masséna och såldes 1916 till Nice kommun. 

I ett av rummen visade man en turistvideo om Nice och alla dess vackra byggnader och vyer - rolig att titta på. Villan var inredd i art deco stil och besöket var snabbt avklarat.

Vi hade bestämt att hoppa middagen och i stället satsa på lunch. Det blev omelett och avocadosmörgås med färskost. Efter lunchen promenerade vi vidare till "Majsenatorget" för att genom spårvagnsfönstret ta en titt på stans norra delar, i stället för att bli blöta i regnet.

Om det är något jag vill anmärka på i Nice är det deras invecklade och svårbegripliga biljettsystem. Man förutsätter att alla vet hur systemet fungerar och bara ska köpa biljetter. Nu vet jag att en biljett gäller i 70 minuter men bara åt ett håll. Vill man åka tillbaka efter en kvart måste man köpa ny biljett. Vi hade tänkt åka fram och tillbaka på samma spårvagn och samma biljett men se det gick inte. Vi blev tvingade att först gå av vagnen, köpa nya biljetter och sen gå på samma vagn igen. Oturligt nog lyckades jag inte ladda våra biljetter på kortet så vi gå av ännu en gång och göra om hela proceduren - tur att det inte kom en kontrollant.

Allt promenerande och resande kostar på men vi, stärkta av vår kraftiga lunch, följde vår ambition att hoppa över middagen. Vi gick istället in på Mono prix och köpte med oss en flaska Côte de Rôhne (€3), ost och ravioli till en enkel supé i vårt lilla niceanska hem.