- Lasagne
- Pizza
- Risotto
- Pasta med scampi och zucchini
De två första dagarna på vår resa i norra Italien ägnade vi åt "jobb" - provade vin och handlade vin. Tredje dagen turistade vi.
Vi började med en bilrundtur från Negrar (nära Verona där vi bodde) till Gardasjön och åter. Vid Gardasjön ligger den lilla mysiga staden Lazisi, där vi stannade och åt italiensk glass. Även när det gäller glass vet italienarna vad de sysslar med. Överallt längs vägen fanns det skyltar till vingårdar där man både kan provsmaka och handla. Fastän vi bara var fyra och inte handlade särskilt mycket blev vi väl mottagna på alla vingårdar.
Andra dagen promenerade vi mellan vingårdar i vårt närområde - som det heter på nusvenska. Vi bodde i Negrar, mitt i Valpolicelladistriktet, där man tillverkar Valpolicella Classico, Ripasso och Amaroneviner - alla aromatiska och välsmakande. När vi besökte vingården Tommasi, vars vin säljs i Sverige, märkte vi att Amaronevinerna kostade på kronan lika mycket om man köper dem direkt hos producenten, som de gör på bolaget. Det lönar sig alltså inte att ta bilen och åka ned för att bunkra. På kvällarna promenerade vi till någon av de lokala osteriorna och åt middag.
I det här flotta huset hade våra sovrum |
Båge från romartiden invid vårt hus |
Det är mycket vackert i norra Italien. Ett mjukt kuperat landskap med vinodlingar i långa, raka rader och höga berg (Dolomiterna) i bakgrunden. För att kunna odla i detta kuperade landskap har man byggt upp murar - både långa och höga - som gör det möjligt att skapa terrasser och minska jorderosionen. Eftersom vi både åkte runt i vår hyrbil och promenerade, hann vi titta runt ordentligt. Förutom vinodling verkar det vara stenbrytning som gäller i Valpolicella.
Husen är vackra och växtligheten fin. Cypresserna, som jag tror kunde vara upp till tio meter höga, var ursnygga och gör sig så bra i siluett. Allt och alla såg välmående ut. Visst fanns det hus som krävde underhåll men inget var förfallet och även hus som sett bättre dagar var snygga och förvånansvärt stora.
Husen är vackra och växtligheten fin. Cypresserna, som jag tror kunde vara upp till tio meter höga, var ursnygga och gör sig så bra i siluett. Allt och alla såg välmående ut. Visst fanns det hus som krävde underhåll men inget var förfallet och även hus som sett bättre dagar var snygga och förvånansvärt stora.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar