En bok om en bok

Vårterminens sista bokcirkelbok - "Fallet Meursault" av Kamel Daoud - var en "lager på lager" bok, där allt går in i vartannat på ett svårbegripligt sätt. Precis så uppfattar jag också bokomslaget med flera lager ovanpå varandra där bokens eller böckernas personer kastar långa skuggor.

"Fallet Meursault"  är en bok om Camus bok "Främlingen" - januaris cirkelbok. En metaroman - en bok om en bok. "Främlingens" berömda inledningsmening "Mamma dog idag" får direkt en blinkning från Daoud med orden "Mamma lever än i dag". Jag började läsandet med att läsa "Främlingen" för tredje gången.

l

I det ännu ofria Algeriet skjuts en av landets urinvånare av en "svartfot" - en fransman. Mannen som skjuts har inget namn. Han kallas bara "araben". Att inte ge offret ett namn är att förnedra honom. Det är övermaktens sätt att  förminska människorna i Algeriet, att säga att de är underlägsna fransmännen. Så uppfattar jag att Daoud tycker. Jag tänkte inte så när jag läste "Främlingen" men nu håller jag med Daoud.

"Fallet Meursault" är mycket intressant, nästan spännande men det är också en svår bok som kräver både reflektion och eftertanke. Jag har aldrig tidigare läst en liknande bok. Bra att maken och jag är med i samma bokklubb och kan diskutera och hjälpa varandra med tolkningar.

Modern och brodern till den skjuten araben får en chock när de får veta vad som hänt. En chock de aldrig kommer över. Mordet (för det är väl ett mord - i bland tvivlar jag eftersom man aldrig hittade någon kropp) kommer att kasta skuggor över deras fortsatta liv och binda mor och son samman på ett osunt sätt.

Det går 20 år innan arabens lillebror hämnas sin bror och det är en hämnd mot fransmännen som folk, inte mot den verkliga förövaren - han är ju redan halshuggen. Först i samband med detta nya mord, får mor och son upprättelse.

Har det någon betydelse att allt sker vid samma klockslag? Båda morden sker klocka två och araben skulle ju kunnat fått namnet för två, Zoudj, två, analogt med hur Fredag  fick sitt namn i Robinson Cruse, eftersom det handlar om en duo, han och jag - som det står i boken. Då hade araben i alla fall haft ett namn. Den verkliga orsaken till att Haroun (arabens bror) sedan fängslas var att han inte deltog i befrielsekriget (inte för mordet på en fransman) - precis som det vid det första mordet (det i Camus bok) var Meursaults behandling av sin mamma som ledde till att han halshöggs. Morden i sig bestraffas inte - förmodligen för att de inte riktar sig mot de "egna".

Det är svårt att förstå vad boken egentligen handlar om. Är det Algeriets befrielse? Är det att man aldrig kan bli fri?  Eller att det aldrig blir som man tänkt sig - inte efter ett krig, inte heller efter en hämnd. På ett ställe skriver Daoud att "Algerierna äter sitt land" - menar han då att befrielsen inte gav det algeriska folket någon riktig frihet eller menar han att de inte kan förvalta sin frihet? Vår huvudperson blir ju inte heller fri efter sin hämnd.

Haroun är en främling - han äger inget - precis som Meursault inte heller gjorde. Vill Daoud därmed visa att människor trots allt är lika även om de tillhör olika folk. Det finns mycket utrymme för tolkningar i denna bok.

Daoud vänder sig, i sin berättelse, till Camus. Är Daud och Haroun samma person och Camus och Meursault (främlingen) samma person eller är boken enbart ett enkelriktat samtal men Camus?

Boken avslutas med att förklara att namnet Meursault på arabiska el-Merssoul betyder budbäraren men vilket är budskapet? Det blir något att diskutera i bokcirkeln.

"Mordet han begick liknar en försmådd älskares dåd, en älskare besviken på ett land han inte får äga" skriver Daoud om det mord  främlingen begår.

Sen avslutade vi bokcirkelåret på traditionellt sätt med lunch på Cul de Sac.