Brontëland

Är kreativitet medfödd?

Kanske har vissa människor mer fantasi än andra och kombineras detta arv med rätt yttre förutsättningar kan de åstadkomma sånt som andra inte kan. Det tror jag gällde systrarna Brontë.

Prästgården

1820, när Patrick Brontë fick jobb som kyrkoherde i Haworth, flyttade hela familjen med sex barn dit. Bara ett år senare dog mamman. Familjen bodde förhållandevis fint i den stora prästgården, nära huvudgatan, intill de öppna lockande och skrämmande hedarna. Vi hade kommit till Haworth på tidstypiskt sätt - med ångtåg.

Eftersom pappan jobbade mycket fick barnen gott om tid för sig själva och sina fantasilekar. De uppfann egna världar (långt före både Tolkien och Dahl). När brodern fick några småfigurer (tror det var tennsoldater) kom allt att kretsa kring dessa. Eftersom figurerna var små måste berättelsera till dom skrivas i miniatyrformat så att de kunna läsa dom.

Levnadsförhållanden var inte de bästa i industristaden Haworth på 1800-talet - stora luftföroreningar från alla fabriker. Två systrar dog i TBC i 10-års åldern. Charlotte, Emily och Anne levde till vuxen ålder och lyckades med hjälp av ett arv från sin moster publicera sina böcker under pseudonymer. Sen var, så att säga, lyckan gjord men i 30-års åldern dog även Emily och Anne i TBC. Charlotte levde tills hon blev 38 men pappa Patrick blev hela 86 år. I Haworth var medelåldern på den tiden 25 år.

Vi gick upp för Main Street, tittade i alla "Brontëaffärer", gick in i kyrkan, besökte prästgården som nu är ett Brontëmuseum och drack four o'clock tea. Se tog vi ångtåget tillbaka till 2000-talet.

Vardagsrum

Matsal

Kök

Broderns rum

Teckningar av brodern

På hemresan från London till Stockholm lyssnade jag på Jane Eyre av Charlotte B och kunde nästan uppleva besöket i Haworth en gång till.