Varken i år eller i fjol har det funnits makrill i Gullmarn. I år fick vi reda på det direkt när vi kom till stugan och då tyckte maken det var lönlöst att sjösätta båten. Jättetråkigt - tyckte jag - men vi har funnit oss väl tillrätta som landkrabbor.
När de stora, 11-åriga, grabbarna skulle få åka till Göteborg och roa sig, passade maken, dottern, hennes lille kilke och jag på att göra en utflykt till Lysekil. Vi åkte till det fantastiska promenadstråket, som man byggt utmed vattnet. Där åt vi vår medhavda lunch och njöt av väder och utsikt. Sen skulle det spelas minigolf - även en liten pojke måste få göra något extra ibland.
Vi köpte små havskräftor, vittling (som vi brukade fiska själva innan den försvann från "våra fiskevatten") och tonfisk. Bengt hade också seabass och marulk. Seabass kallas på svenska havsabborre. Tror aldrig jag ätit havsabborre men när vi vandrade i Cornwall 2011, för 14 sen, såg vi när fiskarna kom i land med sina fina fångster av abborre.
Trodde inte man kunde fiska havsabborre i Sverige och det visade sig att de havsabborrar som var till salu hos Bengt hade fiskats i Turkiet. Befinner man sig på västkusten måste man äta fisk som är fiskad här tänkte jag och köpte tonfisk!!
När vi kom hem hade vi västkustkalas - först kräftor, sen vittling och som avslutning stekt tonfisk panerad i sesamfrö. Oj, så gott allt var - en riktig västerhavsmiddag (fast jag fick aldrig kläm på var tonfisken kom i från).
Jättehärlig dag med er! /M
SvaraRadera