En gång om året

Varje år i september är det loppis på Hägestensvägen i Aspudden - loppis och folkfest.

Redan i tunnelbanan fattade jag att det skulle bli trångt om alla som var på tåget, skulle gå av på samma hållplats som oss. Det gjorde dom -  ett lämmetåg lämnade tunnelbanestationen i Aspudden.

När vi gick ut från stationen kom vi rätt in i ett folkhav. Så mycket människor överallt. Tror aldrig jag sett dess like. Ibland tätnade det till än mer. Då kom vi rätt in i en kö till någon av alla de foodtracks som dagen till ära hade placerat sig i Aspudden.

Vi skulle till dottern och hennes grabbar, som hade ett eget bord utefter gatan. Längs alla trottoarer stod det bord med gamla grejer och vid varje bord flockades det folk.

Till slut kom vi till rätt bord och kunde köpa en bok som sonen någon gång i början på 80-talet fått av sin mormor och som jag ville ha kvar. Vi betalade 25 kr. Ett ganska humant pris för en trevlig bok med stort affektionsvärde.

Trots av det var jobbigt med all människor tycker jag det är trevligt att man en gång om året fyller Hägerstensvägen med grejer som kan komma till nytta för andra. Maken var däremot inte lika tilltalad. Han sa "Hit går går jag aldrig mer".