Mina onsdagar

Nu för tiden har jag så trevliga onsdagseftermiddagar tillsammans med make och två barnbarn.

Vid tretiden, när skolan är slut, kommer två 12-åriga killar hem till mig. Då äter vi middag. Vi väljer mat var sin gång. Den ene kille väljer alltid köttgrotta eller Mylemäkis fisk, den andre tomatsoppa med quesadillas eller pasta Carbonara. Jag brukar försöka mig på lite olika recept - sist blev det kyckling. Tror inte maken fått välja en enda gång ännu. Till efterrätt blir det oftast Siaglass.

Så fort vi är klara med maten börjar vi spelar kort. Även när det gäller kortspel väljer vi  spel var sin gång. Det har vi gjort ända tills jag fick kläm på att det finns en förenklad version av bridge som passar nybörjare - Minibridge. Nu hoppas jag vi kan hålla fast vid det tills alla har fått in en bra spelföring och vi kan gå över till vanlig bridge.

Jag tycker minibridge är ett utmärkt sätt att öva spelföring. Mitt mål är att jag ska kunna lära killarna spela riktig bridge så jag kan få till ett familjebridgelag.

Tyvärr kan vi inte spela mer än en dryg timma för sen ska pojkarna öva fiol. Det är alltid lite svårt att slita sig från korten så med andan i halsen kastar vi oss in i bilen och åker till andra sidan stan där fiolläraren håller till. Medan killarna spelar på sina instrument fortsätter jag spela bridge på min telefon.

Snacket att livet blir tråkigt och långsamt när man sluta jobba tycker jag är betydligt överdrivet - det finns ju så mycket roligt att hitta på (bara man är frisk). Man kan ju gå på bio, på bokcirkelträffar, på kurs och så kan man, som sagt, spela kort.

Förra helgen var vi i Sundsvall och här om dan träffade jag en skolkamrat på fika i Kulturhuset. Sen lär det ju vara nyttigt att vara ute och promenera men det har jag lite svårt att hinna med. I kväll ska vi gå på Folkoperan och titta på "Nietzsche kontra Wagner". Pensionärslivet känns fulltecknat men inte stressigt.