lördag 30 augusti 2025

Sommaren 25

I år, 2025, har vi haft en bra sommar när det gäller det mesta utom min rygg (och mage). Trots att vi inte haft någon båt i sjön har vi haft fullt upp. Lite tråkigt är det förstås att vi inte ätit makrill en enda gång - inte ens köpemakrill. Förstår inte varför vi inte åkte till Bengt och provianterade.

Maken har ägnat mycket energi åt vår trädgård där allt växer ohämmat utom vår rosenhäck, som farit illa i vår - ett 20-tal rosor har dött. Nu har jag anlitat proffs för att få ordning på den till nästa år.


Våra barn har hälsat på i perioder och då har vi, som vanligt, frossat i goda middagar. Jag gillar verkligen att sitta på uteplatsen och bli bjuden på gosaker.



Vi blev också bjudna på middag med vinprovning i Lysekils egen vingård. Kul att prova svenska viner - inte jättegoda men väl jättedyra (450 pix för en flaska vitt och 550 för orange). Får göra om provningen om några år och se om vårt allt varme klimat kunnat påverka druvornas sockerhalt.




En av de sista dagarna i stugan åkte vi till Kungälv och Bohus fästning. En utflykt som fick högsta poäng av minsta killen.






Det mest misslyckade vi gjorde var utflykten till Erik Johanssons galleri i Götenetrakten - stängt på onsdagar.


Det näst mest misslyckade var att åka till Fiskebäckskil  - blåste småspik. 


Nu, när minsta killen är sju år behöver vi inte längre en massa leksaker som tar plats. Jag bad därför lilleman plocka ut de saker han ville ha kvar så kunde vi göra oss av med resten. Han bestämde då att allt utsorterat skulle säljas på loppis. Vi gjorde två tappra försök utan att få sålt en grej. Ännu en något misslyckad aktivitet.




Sammanfattnings blev sommaren en lagom blandning mellan aktiviteter, lugn, gäster, besök, sol och regn - med andra orden en bra sommar.

torsdag 28 augusti 2025

Nygammal kusin

Vi hade inte väl kommit hem från stugan förrän vi skulle bort igen. Den här gången skulle vi till vår "gamla" stad Sundsvall på ett tre dagar långt besök. Åker man från Stockholm till Sundsvall passerar man Gävle där min "nyupptäckta" kusin bor men skulle jag våga ringa på? Vi hade ju inte setts på 70 år.

Jag valde att inte vara feg. Vid andra påringningen öppnades dörren av en man, som jag inte kände igen, men förstod var ett kusinbarn. När jag presenterat mig som kusin till hans mamma blev han jätteglad. Var öppen och trevlig. Bjöd in oss på lunch på tillbakavägen så att vi kunde hälsa på hans gamla mor på hemmet.

En ganska ung kusin

På hemvägen ringde jag därför på samma dörr igen. Innan vi åkte till min kusin på
ålderdomshemmet hade vi tid att pratade om våra anförvanter. Tyvärr visste sonen inte så mycket och inte heller min kusin mindes något om sin bakgrund men det kan man inte begära av en dam på 92 bast.

Min nyfunna kusin (till höger) och
hennes föräldrar och storasyster

Det var trevligt att träffa min kusin trots att vi inte kände igen varandra. Jag är glad att jag vågade sätt fingret mot ringklockan.

torsdag 21 augusti 2025

Därför blev det Halmstad

Två dagar efter vårt besökt i Skredsvik, där jag trodde mig ha funnit "min historia", hälsade vi på min kusin och hennes man. Dom är duktiga på släktforskning och hjälpte mig att kolla upp mina anfäder i kyrkböcker o husförhörslängder. När vi letat klart förstod jag att jag blivit "lurad".

Det visade sig att "Bröderna Olssons" farfarsfar och farfar inte alls var de släktingar jag trott när läst "Bröderna Olsson & Co".
 

Min farfarsfar hette Olof Johansson, precis som "Bröderna Olssons" men de hade olika mellannamn. Min hette Olof Johan Johansson - inte Olof August Johansson som "Bröderna Olssons". Konstigt nog kom båda från Orust och hade flyttat till Skredsvik ungefär samtidigt för att ägna sig åt båtbyggeri. Men Olof Johan var fyra år äldre än Olof August så det kan inte röra sig om något fel i de dokument jag hittat utan det måste vara två olika personer med samma namn. 

Båda männen kallade sina äldsta söner Johan Olsson men "vår" Johan (min farfar) hade mellannamnet Edward medan den "andre" Johan Olsson fick mellannamnet Anton. Även i den här generationen var det en åldersskillnad på fyra år. Om man bortser från de äldsta sönerna, överensstämde inte namnen på de andra barnen - ytterligare belägg för att det rör sig om olika familjer.

Tråkigt att de uppgifter jag hittat på nätet inte gällde min familj men det kan också förklarar varför min farfar (enligt familjesägnen) flyttade från Skredsvik till Halmstad för att starta ett nytt varv. Det fanns helt enkelt inte plats för två varv i Skredsvik.

Både min farmor och farfar har
positionerat sig i vårt vardagsrum

Nog är det konstigt 
att det fanns två Olof Johansson som flyttade från Orust till Skredsvik nästan samtidigt, 
att båda ägnade sig åt båtbyggeri och 
att båda gav sina äldsta söner namnet Johan Olsson.

Foto från varvet i Halmstad -
min pappa och farfar är med på bilden

Sen ägnade jag kvällen åt att googla på "Johan Olsson, varv, Halmstad" och hittade dokumentet "Skutor" där det framkom att min farfar arrenderat varvet i Halmstad mellan åren 1909 och 1917. Han hade alltså inte startat ett nytt varv som det alltid sagts i familjen. De uppgifter som står I "Skutan" överensstämmer ganska bra med det vi kunde utläsa ur kyrkböckerna. Från 1918 var familjen skriven i Falkenberg där de enligt samma familjesägen startade ännu ett varv men det har jag inte kunnat vare sig verifiera eller förkasta.



måndag 18 augusti 2025

Rötter

Vi har gjort två "fotspårsvandringar" - en i spåren efter maken och en i spåren efter min mamma.

Gård där min mamma växte upp

Äldsta dottern sa för någa år sen att hon ville gå i sin pappas fotspår. Alla vi andra hängde på och insåg att det var roligt att "upptäcka" sin historia. Sen fortsatte vi något år senare med min mamma. I båda fallen kunde vi prata med släktingar och få information.

Nu är det snart dags att lära känna min pappa lite mer på djupet. Insåg direkt att det inte skulle bli lätt eftersom jag inte har några släktingar att rådfråga. På min pappas sida hade jag tre kusiner - alla mycket äldre än jag. Jag träffade dom några få gånger när jag var liten men har aldrig haft någon kontakt med dom, inte sett dom på över 50 år. Passade dock på att googla på min yngsta kusin och det visade sig att hon bodde i Gävle och var 92 år. Kanske läge att besöka henne när jag åker norrut.


Jag visste att mina farföräldrar kom från Skredsvik (en del av Uddevalla) där familjen haft ett båtvarv. När vi nu var ensamma kvar i stugan och hade en helt "tom" dag hoppade vi därför in i bilen och satte kurs mot Skredsvik.


Skredsvik var ett av de minsta samhällen jag sett. Det bestod av en kyrka - affären var nedlagd, skolan likaså men i skolhuset huserade hembygdsföreningen. Kanske går att kontakta dom.


Vi åkte mot havet - ett båtvarv måste ju ligga vid vattnet. Där träffade vi två personer från trakten som kände till det gamla varvet och bröderna som drivit det.


Vi fick veta att varvet legat i Studseröd så vi begav oss dit (på Wikipediasidan om varvet omnämns mina släktingar). På "Prisma - Västra Götalands digitala industrihistoria" finns ett kapitel "Bröderna Olsson & Co, Båtvarv, Skredsvik" som jag tror handlar om varvet som drevs av min pappas farfar, hans söner (en var min farfar) och senare också av min pappas kusiner (nio söner till en av min farfars bröder). Min farfar lämnade varvet och Skredsvik någon gång i slutet av 1800-talet för att starta ett nytt varv i Halmstad men det har jag inte hittat några uppgifter om.

Bilden hämtad från Prisma Västra Götaland

Studseröd var en liten håla det också och helt folktom. Fanns inte ens någon att fråga men vi gick runt och tittade och tyckte det kändes rimligt att min pappas farfar, hans söner och sonsöner en gång i tiden byggt båtar just där - där det nu anlagts en marina.




Nu måste jag fortsätta att "forska" så vi har något substabsiellt att visa om ett år.

söndag 17 augusti 2025

25-års jubileum

När vi kom åkande in i Skärhamn, på väg till akvarellmuseet, möttes vi i år av Maria Miesenbergers "Forced to a change" - vilket härligt mottagande.

Vissa mönster förknippar jag med sommaren bl.a. det här blommönstret.

Josef Frank

Jag förknippar också akvarellmuseet i Skärhamn (där blommorna hängde på väggen) med sommaren, för vi har åkt dit var och varannan sommar i 25 år.



Första året vi var där (för 25 år sen) köpte jag den här affischen - hänger fortfarande uppe på väggen i stugan.


I år har museet jubileum med utställningen "25 år med mönster" och ville då "belysa akvarellens avgörande betydelse för den visuella utvecklingen inom design".

Trevlig utställning med igenkännande glädje men också mycket nytt. Kul att se lillstugans sovrumsväggar på en utställning.


Här kommer ett axplock från i årets utställning.

Direkt när vi kom in i museet möttes vi av Jacob Hashimotos fantastiska mobil.
"Inte efter miljoner år". Består av hundratals drakar gjorda av papper, bambu och recin. Jättesnygg - men några drakar såg jag inte.


Stig Lindberg

Maja Isola



Astrid Sampe



Sonia Delaunay

Sonja klädd i sitt eget kondtverk

...och många fler. Ja, så många så man blir lite småtrött efter ett tag.