Vi hade inte väl kommit hem från stugan förrän vi skulle bort igen. Den här gången skulle vi till vår "gamla" stad Sundsvall på ett tre dagar långt besök. Åker man från Stockholm till Sundsvall passerar man Gävle där min "nyupptäckta" kusin bor men skulle jag våga ringa på? Vi hade ju inte setts på 70 år.
Jag valde att inte vara feg. Vid andra påringningen öppnades dörren av en man, som jag inte kände igen, men förstod var ett kusinbarn. När jag presenterat mig som kusin till hans mamma blev han jätteglad. Var öppen och trevlig. Bjöd in oss på lunch på tillbakavägen så att vi kunde hälsa på hans gamla mor på hemmet. |
| En ganska ung kusin |
På hemvägen ringde jag därför på samma dörr igen. Innan vi åkte till min kusin på
ålderdomshemmet hade vi tid att pratade om våra anförvanter. Tyvärr visste sonen inte så mycket och inte heller min kusin mindes något om sin bakgrund men det kan man inte begära av en dam på 92 bast.
 |
| Min nyfunna kusin (till höger) och hennes föräldrar och storasyster |
Det var trevligt att träffa min kusin trots att vi inte kände igen varandra. Jag är glad att jag vågade sätt fingret mot ringklockan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar