Smör - det kan väl aldrig bli för mycket, eller?

När julen är i antågande är det inte bara dags för julmarknader utan också för konserter. I lördags var vi på suzukikonsert i Hässelby. Barnbarnen (2 av dem) skulle uppträda och spela fiol. Alla barnen från suzukigruppen var engagerade och spelade efter bästa förmåga. Ingen verkade rädd att uppträda inför publik. Jag såg bara ett enda barn som vägrade men efter en stund stod även hon på scenen.

Efter konserten blev vi bjudna på middag hemma hos dottern. Svärsonen stod för maten. Gott - som alltid. Hans specialitet är bea. Den här gången lät jag själva tillagningen bli en lektion till ett bloggninlägg om konsten att laga bearnaisesås. Så här gjordes den i köket i Spånga.

"Vi" började med att smälta 350 gram smör. Nästan ett helt paket!

Sen hällde "vi" upp lagom stor mängd äppelcidervinäger (ca ½ dl), vatten och lite vitt vin i en kastrull och fortsatte med att lägga i dragon (helst färsk), lite gurkmeja (för färgens skull), salt och peppar. Vätskan fick koka så att den reducerades (om man inte låter vattnet koka bort blir såsen för fadd i smaken). Sen ska den reducerade vinägern svalna något - den får inte vara för varm men inte heller för kall.

Därefter kommer själva prövningen - tre ägg ska ned i den reducerade vinägern - ett i taget. Om vinägern är för varm kan äggen koagulera - inte bra. Det finns också risk att det hela skär sig - inte heller bra. Äggen gör att såsgrunden tjocknar.

Så till det avslutande momentet - smöret. Det gäller att under kraftig omrörning hälla i det smälta och något avsvalnade smöret i en jämn stråle.

Det var det hele! Gott blir det men ganska mäktigt. Man orkar inte äta alltför mycket - tur eftersom såsen huvudsakligen består av smör. Till såsen åt vi lite tilltugg som ugnsstekt klyftpotatis, stekta grönsaker och entrecote.