Bröllopsgästen

Frankie är ensam. Hon tillhör ingen grupp. Hon kan aldrig säga "vi" när hon tänker eller pratar om sig själv. När hennes pappa säger "vi" menar han sig själv och sin affär, när medlemmarna i klubben säger "vi" menar de "vi i klubben" men Frankie har ingen.

Så kommer hennes bror hem med sin fästmö och då hittar Frankie sitt "vi". Hon ska tillhöra sin bror och hans blivande brud och hon ska följa med dem på deras bröllopsresa.

Tolvåriga Frankie är huvudperson i Carson McCullers stämningsfulla bok "Bröllopsgästen" - bokcirkelns novemberbok.

Frankie bor med sin pappa i den amerikanska södern, i Georgia. Hon vantrivs med sitt liv. Fastän hon har vuxit och blivit lång känner hon sig så liten och rädd, vill helst sova i samma säng som sin pappa och vågar inte vara ensam i deras fula hus.

Man får en känsla för den amerikanska södern med gator i gassande sol och eviga samtal hemma i köket där man äter Frankies favoriträtt Hoppin' John. Det är Frankie, det svarta hembiträdet Berenice och Frankies kusin John Henry som sitter i köket - timme ut och timme in. 

Frankie vill bort. Hon vill ha ett annat liv och nu ska hon få det. Hon ska följa med sin bror och hans fästmö på deras bröllopsresa. Bokens handling tilldrar sig i huvudsak under en enda dag, dagen före bröllopet.

"Bröllopsgästen" är en mycket lättlästa och fängslande bok med liten yttre handling. Istället är det den vilsna 12-åringen Frankies inre liv vi får följa. En speciell och annorlunda bok med fina miljöbeskrivningar. Mycket fängslande tyckte jag men det tyckte inte mina kamrater. Vi hade förvånansvärt olika uppfattning men som jag brukar säga - "Man behöver inte ha fel för man är ensam om en åsikt".

När vi diskuterade "Bröllopsgästen" träffades vi "Under kastanjen" i Gamla stan - ett utmärkt kafé där vi kunde sitta och prata i över två timmar.