Vi har haft en mycket trevlig resa där allt har klaffat från packning till tågtider - så glad att vi kom iväg. Det var nära att vi fått ställa in allt.
Här startar sista etappen |
Några dagar innan avresa var äldsta dottern med familj hemma hos oss och åt kräftor. När barnbarnet kom var han frisk men under kvällens gång blev han sjuk - började nysa ock hosta. När han åkte hem hade han fått feber. Sen ringde dottern och sa att han testats positivt för Covid.
När vi tre dagar senare gav oss iväg hade maken blivit dålig (suttit bredvid barnbarnet) men allt var ju både bokat och packat. Vi diskuterade för och emot och bestämde oss för att åka trots att vi var sjuka. Eventuellt fick vi bo kvar på vår första anhalt längre än planerat. Tack vare Ipren och Alvedon höll vi oss på benen men lite dåligt samvete hade vi allt. Sprida smitta är inte ok, särskilt inte till andra länder. Glad att vi hade ett grundförsvar på sex sprutor, som förmodlingen gjorde oss mindre smittsamma.
Det är trevligt att åka tåg i England - allt är så gulligt. Små stationer (har nästan bara besökt mindre städer) som alltid är bemannade, ofta med flera personer. Stationerna har alltid biljettförsäljning och ofta en liten affär och kafeteria. När tåget ska ge sig iväg kommer en stins ut och viftar iväg det.
Att ha interrailkortet i telefon var nytt för oss och när vi väl fått kläm på hur det fungerade var det toppenbra. Det ger resenären möjligheter att ändra och anpassa sin rutt under resans gång. Men tappar man telefonen är man illa ute.