Vermiglio

"Vermiglio, en släktkrönika från alperna" hette den film som biogruppen såg i veckan.

Filmen Vermiglio var med sitt långsamma tempo en perfekt film att se på en biograf. Hade jag sett den på TV skulle jag nog uppfattat den som seg och inte kunnat ta till mig allt som hände. Vermiglio hade två huvudteman - familjen och naturen - med naturscenerier som var otroligt vackra såväl vintertid som på sommaren.

Långt uppe bland bergen eller alperna i norra Italien bor skolläraren och hans stora familj. Skolläraren bestämmer både hemma och i skolan men han är ingen diktator. Familjen lever i ett fattigt men rent och propert hem, där barnen sover tre och tre i varje säng.

Till denna by, högt uppe bland bergen, kommer i andra världskrigets slutskede en dessertör från Sicilien.

Trots eller kanske tack vare att filmen är så  långsam och det inte verkan hända något, får vi vara med om mycket av det som verkligen händer i det "lilla" livet - barn dör, barn föds och barn överges, kärlek blomstrar på flera plan och leder till svek och besvikelse, rivalitet uppstår mellan en pappa och hans vuxne son. Vi får följa med in i en skola där det är ordning och reda trots att alla årskullar går i samma klass och vi för möta en lärare som på sin fritid lär gamla människor läsa. Allt detta, och mycket mer, händer i den vackraste av miljöer - de italienska alperna.

När vi efter filmens slut slagit oss ned för att äta våra vanliga tapas - lammracks och räkor i vitlökssås - var vi alla fyra överens om att Vermiglio var en toppenfilm.