Bokcirkelns decemberbok, Ovanjorden av Mikael Berglund, är en naturlyrisk berättelse om sameland, om förälskelsens kraft och om myggeländet.
Oskar är uppvuxen i Lycksele men har tillbringat många somrar i Ammarnäs tillsammans med sin farfar som var same. Han romatiserar fjället och samelivet.
Sista dagen han vikarierar som förskollärare i Ammarnäs träffar ha Eija och blir ögonblickligen förälskad men Eija är tillsammans med renskötaren Áilo och väntar barn. Oskar utbildar dig i Uppsala men fortsätter att drömma om Eija och om hur "äkta" och fint renskötarlivet är. Till slut finner han på ett sätt att komma tillbaka till dessa människor han "förälskat" sig i men inser så småningom att han är en utböling som aldrig kommer att bli fullt inkluderad.
I Ovanjord får vi följa med in i samernas värd och inser att de måste få behålla sitt land, sin frihet och sitt sätt att leva.
Boken är mycket vackert skriven och de många samiska orden gör den än mer fängslande. Ett bra grepp för att visa hur svårt det att förstå en främmande kultur.
"När vi gått några kilometer stannar vi och kokar kaffe. Hon skär i gåjkkiebeärgguo i sin gukksie, håller ut åt mig. Fettet flyter upp, speglar himlen, gnistrar i solen. Kaffet är vackert och jag tar gåvan som en välvillig gest men jag skulle inte tacka ja till kött i kaffet igen."
I Ovanjorden ingår också ett inslag av gåtfullhet, som jag inte tillfullo förstod. Kan det vara så att den "svåra" Eija är barnet som försvann från den övergivna gården och det är sitt hem och sitt ursprung hon hela tiden söker?
I Ovanjord får vi följa med in i samernas värd och inser att de måste få behålla sitt land, sin frihet och sitt sätt att leva.
Boken är mycket vackert skriven och de många samiska orden gör den än mer fängslande. Ett bra grepp för att visa hur svårt det att förstå en främmande kultur.
"När vi gått några kilometer stannar vi och kokar kaffe. Hon skär i gåjkkiebeärgguo i sin gukksie, håller ut åt mig. Fettet flyter upp, speglar himlen, gnistrar i solen. Kaffet är vackert och jag tar gåvan som en välvillig gest men jag skulle inte tacka ja till kött i kaffet igen."
I Ovanjorden ingår också ett inslag av gåtfullhet, som jag inte tillfullo förstod. Kan det vara så att den "svåra" Eija är barnet som försvann från den övergivna gården och det är sitt hem och sitt ursprung hon hela tiden söker?
Den här gången träffades bokcirkeln på Stadsmuseet där vi fick disponera ett eget litet rum och inte behövde störas av att de andra gästernas prat. Ett utmärkt mötesplats för en bokcirkel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar