Till hälften förutseende

I väderleksrsprognosen varnade man för snöoväder (röd varning) precis den dag jag skulle åka till Göteborg på 8-års kalas. Snö i kombination med hård vind är ingen bra kombo. Jag kollade på den ena rapporten efter den andra. Till slut bestämde jag mig för att trotsa alla varningar och åka. Jag garderade mig dock för ev strömavbrott genom att lägga ned min "powerpack" (egen strömkälla) i packningen.

När födelsedagsbarnet
själv får bestämma

Var på centralen 45 minuter före avgång. 15 minuter innan tåget skulle gå gick jag till perrongen - precis som det stod på biljetten. Sen fick vi vänta och vänta och byta perrong gång på gång. Mycket springande i trappor blev det men till slut, 58 minuter försent, startade tåget mot Göteborg.

Det första jag försökte göra på tåget var att ladda min urladdade telefon. När eluttaget inte funkade var jag glad att jag packat ned min powerpack. Tyvärr hade jag dock missat det där med sladd. 

I Södertälje stannade tåget. Efter en halvtimma berättade man i högtalarna att elförsörjning från lok till vagnar inte fungerade. Snart skulle det inte bara vara eluttagen som inte kunde leverera ström - hela tåget skulle bli utkylt och svart. Det gick inte att åka vidare. Alla fick gå av och fixa egen vidaretransport eller vänta på buss, som skulle ta oss till västkusten på sex timmar!

Så utlämnad man är utan telefon. Hur skulle jag kunna fixa biljett? Men i prekära situationer börjar alla prata med varandra och när en ung man i min närhet sa: "Det finns tre platser kvar på nästa tåg till Göteborg" hängde jag på och sa "Du kan väl köpa biljett åt mig också". Det gjorde han.

Vi kom aldrig till målet

En halvtimma senare kom Göteborgståget in på stationen och vi kunde rulla vidare - nästan hela vägen. Men strax utanför Göteborg, i Sävedalen, blev det stopp igen. När man meddelade att vi ännu en gång skulle bli stående i 45 minuter fick jag nog och lämnade det spårbundna transportnätet för den här gången