Ändrade planer

Vi är fyra gamla Birkagårdare som träffas ungefär en gång i månaden för att gå på bio, äta och prata. Den här gången hade vi lite svårt att betämma vilken film vi skulle välja men till slut enades vi om Beskyddaren.

När vi sågs i foajén hade alla börjat tveka. Ville vi verkligen se en film om mobbing? Tyvärr var det den enda film som visades klockan tre. Vi resonerade för och emot. Till slut var klockan tre och det var bara att inse att det inte skulle bli något biobesök den här gången.

Vi gick alltså direkt på punkt 2 i programmet - mat. Då kom nästa motgång. Den trevliga tapasrestaurangen som vi hade tänkt gå till hade inte öppnat - klockan var ju bara kvart över tre.

Annorlunda belysning på "vår" restaurang

Sen vände allt. Vi hittade en asiatisk restaurang där vi fick äta till lunchpris. Mitt val "bim bim bap" var ett toppenval.

Ingen stressade på oss eftersom lunchrusningen var över och middagsgästerna skulle dröja. Mätta, nöjda och färdigpratade lämnade vi restaurangen.

Ja, det vill säga jag var inte helt färdig. Jag hade ytterligare en aktivitet på min s.k. agenda. Åkte vidare till den fina tunnelbanestationen i Blackeberg för att lyssna när ett barnbarn spelade fiol och sjöng på Blackebergs gymnasiums skolkonsert. 

(Klicka på länken skolkonsert!)

Återbruk

Förra våren satt jag på stadsbryggan och pratade med en granne. Vi bestämde att efter sommaren skulle vi åka till storloppisen i Hjorthagen. Jag "är på jakt" efter en ersättningskopp till den jag råkade slå sönder för dottern. Var skulle jag kunna hitta en sån om inte på stans största loppis?

Nu, nästan ett år senare, gav vi oss iväg. Det var enkelt att resa till andra sidan stan - kunde praktiskt taget åka med tunnelbanans röd linje från dörr till dörr. Men vad hjälpte det när utbudet av udda kaffekoppar var så magert som det visade sig vara? Koppen jag letade efter fanns alltså inte. För att inte komma hem tomhänt köpte jag ett uppläggningsfat till sommarstugan.

Vi lämnade loppisen för en "wokad kyckling" (½ portion per person - naturligtvis) och kunde sitta i solen och njuta av både lunch och vårväder och ha gott om tid till prata. Min granne berättade bl.a. att det bor en hemsömmerska på vår gata. Så lämpligt att få reda detta precis när sömmerskan i Gröndal har packat ihop och jag behöver få min långklänning förstorad.

Väl hemma ringde jag upp sömmerskan som var beredd att sy ut klänningen. Man kan säga att det blev en lönsam resa  både för kassa och miljö (om allt går enligt plan) - återbruk av en ca 30 år gammal klänning istället för nyinköp.

Tre delar

I Grundsund (ganska nära sommarstugan) finns en lageraffär som säljer kläder till något reducerat pris. Svärdottern hade sett en jacka "på nätet" som möjligen kunde finnas där. Husets "unga damer" gav sig därför iväg till det lilla kustsamhället för att storhandla.

.

Tyvärr fanns inte det utsedda plagget i sortimentet så vi fick gå vidare utan nyinköpt jacka. 

På utflykter blir man lätt törstig - kaffetörstig. Vi letade oss därför vidare till samhällets "utskänkningsställe" för att beställa var sin kopp Java. Tyvärr serverar man inte kaffe på restaurangen, om man inte också köpte något att äta. Det som fanns att välja på var räksmörgås à 220 kr. Orimligt att betala mellan 7-8 hundra för en fika (3×220 plus 3 kaffe à 40 kr). Då frågade jag det jag alltid frågar när maken och jag äter lunch ute - men modifierade frågan något. "Kan vi dela mackan på tre?"

På finare ställen är det alltid ok att dela på två men skulle det verkligen gå att dela på tre? På denna restaurang i fisförnäma Grundsund gick det bra! För att inte verka alltför snikna köpte vi dock var sin kopp kaffe.

Klosterlilja

Vi har haft sommarstuga på Västkusten ända sen det strålande året 1986. När allt gick överstyr i Tjernobyl och cesium spreds med vindarna från Ukraina ända till norrland, befann vi oss för första gången i vår sommarstuga. Sen har vi fortsatt att åka dit minst tre gånger om året.

Svågerns brygga i Gullmaren 

Även om resorna förkortats rejält sen vi flyttade till Stockholm, tar det ändå många timmar att förflytta sig 50 mil. Timmar som vi fördriver med att lyssna på böcker - 2022 kommer vi att ägna åt Gösta Berling. Vi kör alltid samma väg och stannar alltid på samma vägkrog där vi alltid delar på en portion rårakor med fläsk. Inkörda(!) rutiner som man inte gärna ruckar på.

Vadstena

Det kom därför som en chock för maken när jag föreslog att vi den här gången skulle åka på östra sidan av Vättern. Men efter lite övertalning fick jag med honom på "tåget".

Idén att åka till Vadstena fick jag från sista numret (1/2022) av tidningen Trädgårdsliv, där det fanns ett reportage om klosterliljan. Vi åkte alltså en ganska lång omväg bara för att titta på en liten blomma.

Så fort vi kom in i stan såg vi det gigantiska klostret. Så stort! Inte konstigt att Vadstena kloster är omtalat.

Vi var båda häpna över att man hade byggt ett sånt enormt kloster för att hysa 60 nunnor och 25 bröder. Till slut insåg vi att det inte var ett kloster vi tittade på utan en Vasaborg.

Vi fick fortsätta en bit till för att komma till klostret.

Vadstena ligger vackert precis vid Vättern. När vi promenerat utefter strandpromenaden hittade vi klostret. Det var som en hel liten by med flera byggnader och en klosterkyrka i mitten och där, i munkträdgården, hittade vi den - klosterliljan!

Påsk = vår

Efter den inledande stugkylan började huset sakta värmas upp och vi fick en finfin påsk. Det blev både behagligt och njutbart att vara inne och sen dröjde det inte länge förrän vi också kunde sitta ute på altanen och fika. Man riktigt kände hur vår och sommar väntar runt hörnet.

Vi har, tillsammans med son och dotter och deras familjer, haft ett härligt påsklov och målat påskägg...

...letat efter påskägg...

....varit på kalas....

...gjort farliga utflykter...

...haft tid att sitta och prata...

... förberett sommaren...

....ätit en massa god mat...

..dock en inte alltför god påsktårta

...tittat på roliga TV-program...

...och lyssnat på "Kvinnor jag tänkt på om nätterna" men den boken har ett eget blogginlägg.

I morgon återvänder vi till civilisationen.

Alla mot alla

Jag är svag för frågeprogrammet "Alla mot alla" där journalisterna Filip och Fredrik låter kändispar tävla mot varandra. Vet ingen annan som gillar detta lite knasiga program med "idiotfrågor" som egentligen är ganska triviala men omöjliga att svara på (i alla fall för mig). Jag tittar på programmet sent på kvällarna när maken lämnat TVn och börjat lyssna på "sina" amerikanska nyheter.

Men när jag började läsa Jan Guillous bok "Den som dödade helvetets änglar" fick jag en frände. I boken avslöjar nämligen Jan G att också han är ett fan av programmet. Ju mer hans journalistkollegor gör bort sig desto roligare tävling - tycker han.

Jag gillade Jan Gs bok "Den som dödade helvetets änglar". Författaren har iklätt sig rollen som sin alter ego (Erik Ponti) och blickar bakåt. Han skriver ännu en gång om Carl Hamilton (böckerna vi under en period köpte direkt när de gavs ut) men med en annan vinkling.

Jag-personen har blivit gammal, är långsam, har ont i ryggen och less på den isolering som Coronan tvingat honom att leva i. Men hade inte denna Corona kommit hade vi nog inte fått träffa Carl Hamilton och Erik Ponti igen. Inte något ont som inte har något gott med sig.

Det blev ett trevligt återseende där vi bjöds på både nålstick och fantastisk mat och ett inte alltför rafflande äventyr.

Kallt

Finns det något kallare än en utkyld sommarstuga?

Vi åker (nästan) alltid till sommarstugan på påsk för att möta våren och hjälpa till med "bryggorna".

Ju senare påsk desto bättre. Ett år, när påsken var ovanligt tidig, fick vi lämna stugan efter en dag och ta in på hotell i Göteborg. Annorlunda men trevligt.

2022 såg ut att bli ett bra år. Varmt och fint hela mars och påsk i mitten av april - kunde inte vara bättre. Men så kom ett väderomslag. Inledningen av april blev otroligt kall - det till och med snöade. På morgonen den åttonde när vi skulle åka uppmanades biltrafikanter, som inte nödvändigtvis måste ge sig ut, att stanna hemma. I Nora, som vi hade tänkt svänga förbi, fick barnen stanna hemma från skolan.

Detta hindrade dock inte oss. Vi undvek dock att köra över Örebro och Bergslagen - åkte i stället via Södertälje och Jönköping. Fin väg men några mil längre.

Allt var bra i stugan. Inga ovälkomna gäster hade ställt till det under vintern. Men "huga" så kallt! Vi åt middag i ytterkläder och värmde upp sängarna med "varmvattenskrus". Sen kröp vi ned under täcke, elfilt och tjock yllefilt (som min mamma virkat av restgarner), stoppade boken i örat och njöt av värme och  bok.

Värre blev det på morgonen. Det var så kallt så jag stannade kvar i sängen ända tills solen börjar lysa in och sprida värme. Gjorde några försök att gå upp men kröp genast tillbaka igen. Tur att jag hade en bra bok att lyssna på. Läsa var omöjligt eftersom jag då måste hålla armarna ovanför täcket. Det var, trots kylan, faktiskt ganska skönt att ligga och dra sig utan dåligt samvete. Hade ingen tanke på att ta del i jobbet med bryggorna. Sen åkte vi till det det stora varuhuset och köpte ännu ett värmeelement.

Vad jag lyssnade på? Jan Guillous nya bok "Den som dödade helvetets änglar".

Nr 4

Ganska tidigt på morgonen, på väg till Birkagården, tittade jag igenom mina sms. Såg att alla över 65 kunde beställa tid för en fjärde spruta Coronavaccin.

Kollade direkt vilka tider som gick att boka - 15.10 på onsdag lät bra. Gick över till min almanackan - 15.10 var perfekt. När jag kom tillbaka till bokningssidan var tiden inte längre ledig men 15.20 fick duga.

När vi senare drack kaffe på Birkagården berättade en kamrat att hon på morgonen hade bokat tid för vaccinering 15.10 på onsdag. Lustigt sammanträffande.

I går 15.10 (tio minuter för tidigt) gick jag in för att vaccinera mig - jag var inte ensam. Det strömmade in folk. Tog en nummerlapp men blev inropad innan jag hunnit sätta mig. 15.20 var allt klart. Maken till effektivitet får man leta efter.

Tänk om lite av denna effektivitet kunde smitta(!)! När jag skulle ta spruta nummer tre på min vårdcentral var jag ensam men fick ändå sitta och vänta. Först när jag talat om att min inbokade tid för länge sen hade passerats blev jag stucken.

Konkurrens främjar effektivitet (men har också sina nackdelar).

Parafras

Veckans konstlektion - besök på Liljevalchs konsthall och Harald Lyths utställning.

Vi började med att titta på två parafraser av Jan Vermeers verk Kärleksbrevet och Kvinna vid virginal. Vår lärare berättade att det var luften som Harald Lyth ville skapa och det gjorde han genom att plocka bort det som går att identifiera i bilden. Lite svårt att förstå. 

Vermeers båda tavlor ...

.... och Harald Lyths version av dessa.

Jag tycker båda parafraserna är roliga och intressanta men är det inte människorna i Vermeers tavlor som är mest fängslande?

Vad är egentligen i parafras? Enl Wikipedia är en parafras en omskrivning i syfte att förenkla och förtydliga - med andra ord en återgivning av originalets andemening. Det skulle alltså betyda att Vermeer från början ville måla luft och att Harald Lyth gjort denna luft tydligare. Tillåt mig tvivla.

Efter introduktion fick vi gå runt i utställningen själv, sen återsamlades vi och pratade igenom våra intryck, tittade på en film där Lyth berättade om sin konst och avslutade besöket med ännu en rundvandring. Bra upplägg.

Jag gillade Harald Lyths konst. Stora tavlor som gav betraktaren möjlighet att tolka in vad som helst. Jag såg bl.a. norrländska landskap i flera av göteborgaren Lyths målningar. Men jag tror inte jag såg en enda människa.

På nära håll såg jag "Norrland"

Hann också med ett besök på Blå porten.

Lurad

Maken och jag var bortbjudna på lunch. Mitt under lunchen skickar dottern ett sms och ringer sen också upp oss. Hon berättade att maken var ute på nätet live - via FB. Alla kunde höra vad vi sa.

Hua så hemskt. Hur hade det kunna bli så här och hur skulle vi få stopp på eländet. Maken hävdade att han inget gjort. Skyllde allt på mig. Jag måste ha gjort något när jag höll i hans telefon!!

Vad skulle vi göra?

Vi måste ju få stopp på det här. Vårt värdpar tyckte vi kunde stänga av telefonerna.

Jag letade på FB - såg inget. Begrep inte ett dugg. 

Då kom ett nytt sms: