Levande och döda

Så glad jag blev när jag upptäckte att min favoritdeckarförfattare, Christoffer Carlsson, gett ut en ny bok i "Hallandsserien". Kastade mig över den och blev inte besviken.

Boken handlar om några gymnasielever i en liten by i närheten av Oskarström. Både bland byinvånarna och bland eleverna råder en "hackordning" och man förstår att förr eller senare kommer någon att slå tillbaka.

Strax före jul 1999 har ungdomarna i byn fest. Alla pojkarna är kära i samma flicka och alla super, bråkar och slåss. På kvällen avslöjas en hemlighet som leder till en pojkes död. När ännu en pojke senare hittas död börjar man i det lilla samhället tro att någon vill döda pojkarna i Skavböle.

Tiden går men inget klaras upp. I 20 år lever folk i osäkerhet och i ångest men så förändras allt ännu en gång och vi förstår till slut hur allt hänger ihop.

Jag tyckte "Levande och döda" var ruskigt spännande och välskriven. Jag kunde inte räkna ut vad som hänt trots att det fanns ledtrådar instuckna här och där. "Levande och döda" var en toppendeckare.

Min stad?

Nu har jag bott i Stockholm i mer än tio år och hittar ganska bra men så har jag också jobbat hårt för att göra stan till "min". Jag har gått på kurs, promenerat i alla riktningar och ägnat mig åt projekt "åka med alla busslinjer". Trots mina ansträngningar händer det inte allt för sällan att jag känner mig rätt borta.

Här om dagen åt jag lunch tillsammans med en "Sundsvallare". Vi hade klättrat upp till café Himlavalvet på toppen av Observatorielunden. Fantastisk utsikt men så vilsen jag kände mig - så många byggnader jag inte kunde placera.

Kände igen Engelbrektskyrkan och studenthemmet på Vallhallavägen men vad var det för ett stort hus i bakgrunden - huset med ett torn i hörnet. Hade faktiskt ingen aning.

Vi imponerades av påskliljorna som växte i Observatorielunden men dessa var blott intet mot alla tulpaner som skulle finnas i Humlegården - sa min kamrat. Så vi gav i väg dit. Tyvärr överblommade.

På Birger Jarlsgatan stötte vi på denna byggnad.

Fick återigen säga "Har ingen aning". En av oss gick uppför alla trapporna för att kolla vem som huserade där. Verkar vara en massa olika företag - inget speciellt alls.

Sen avslutade vi vår promenad med att köpa sparris, tomater och avokado på Östermalmstorg och kände oss rejält uppskörtade när vi fick betala 179 kr för dessa grönsaker.

Oslo

Jag tycker fortfarande att de är roligt att åka bort men numera tycker jag ännu bättre om att komma hem igen. Därför var vår tredagarsresa till Oslo precis lagom lång.

När jag skulle boka hotell valde jag det billigaste som låg centralt. Hotellet hette City Box och man kunde nästan ana att det skulle vara annorlunda. Kanske små kabiner eller boxar att sova i? Lite oroliga kände vi oss allt - i alla fall jag.

Hotellet låg perfekt och det är ju ändå det viktigaste - det och att det är rent och rent var det. Sängarna var sköna om än smala men det fanns ingen TV på rummet, långsamt internet och ingen reception. Istället fanns det gott om gemensamhetsutrymmen på första våningen - sittgrupper, bordtennisbord, kök och kylskåp, tvättmaskin och diverse annat. Så lite som vi äter numera gjorde det ens en gång inget att vi inte fick hotellfrukost.

Jag gillade hotellet och tror att det är perfekt om man reser med barn. Men trots det perfekta hotellet satt vi inte kvar på rummet hela tiden utan

...gick runt i hamnen och bort till Aker brygga

...tittade på Akershus fästning

 

...promenerade upp- och nedför Karl Johan

....åkte med fel spårvagn flera gånger och fick sett en hel del av stan

...besökte Vigelandsparken och

...lyckades efter stor ansträngning hitta stadsdelen Grünerløkka (som vi blivit rekommenderade att besöka) sen var vi såå nöjda och såg fram emot att resa hem igen.

Munch

Vi har varit i Oslo över helgen (hade lånat ut lägenheten) och åker man till Oslo står Munchmuseet överst på besökslistan.

Vi bestämde oss för att gå till det nya museet på lördag förmiddag. Började med att promenera ner till Oslofjorden för där, bakom operan, huserar Munch i ett gigantiskt stort hus.

Innan vi kom fram till museet gick vi förbi nybygge på nybygge. Det verkar som man vill skapa sitt eget mini Manhattan på Oslos finaste plats. Kände mig lite besviken - varför byggde man så otroligt mycket och så otroligt stort? Ska hela "gamla" Oslo ersättas med nya imposanta hus?

Men så passerade vi operan och kom fram till museet. Då ändrade jag delvis uppfattning. Häftigt att lägga två så spektakulära byggnader bredvid varandra precis nere vid vattnet.

Skriet!

Innan vi gick in på museet drack vi kaffe och delade på en focaccia - mycket bra. Med lagom fulla magar och uppiggade av rejält med koffein var det så trevligt att gå runt bland Munchs neurotiska konst. 

Sen åkte vi upp till byggnadens utskjutande övre våningar, slog oss ned i sköna stolar och lyssna på audioguiden och beundra utsikten.

Vi avslutade besöket med "Skriet".... 

... och konstnärens "storslagna konst".

Har hört en del negativt om Munchmuseet och även om jag tycker byggnaden är lite "dyster" var det ett fint museum. Häftigt att man i Norge satsat på ett "eget" museum åt en av sina största konstnärer. Står Astrup på tur härnäst?

Redan innan vi gick in var vi överens om att begränsa oss. Vi skulle inte överkonsumera Munch så att vi aldrig mer ville se en "tavla" av honom. Vi ägnade oss därför enbart åt våning fyra och sex. Så trots att vi varit på ett jättemuseum kände vi oss inte utschasade när vi efteråt tog en båttur på Oslofjorden.