Bokfestival

Man bor på en plats och rör sig mestadels mellan denna och andra bestämda platser. Själv åker jag till stan flera gånger i veckan. Ofta har jag Birkagården på Karlbergsvägen eller bridgelokalerna på Kungsholmen och Vällingby som mål. Mina resor går nästa alltid mot centrum mycket sällan mot förorten.

Så när jag läste att det skulle vara bokfestival i Rinkeby under helgen övertalade jag maken att vi skulle åka dit. Tog buss, tvärbana och tunnelbana och kom till en annan värld.

Bytte till spårvagn i Gröndal

Det kändes som vi förflyttats till Afrika. "Alla" var mörkhyade och gick klädda i kaftaner, hellånga klänningar och hade sjal runt huvudet - gällde både kvinnor och riktigt små flickor. Jag förstod inte vad folk sa för här var det inte svenska som gällde. Många kände varandra, kramades och pussades, satt i grupper och diskuterade. Såg så trevligt ut med alla dessa människor som hade torget som vardagsrum.

Några böcker såg jag dock inte till. Inte heller mannen jag frågade kände till någon bokmässa. Bestämde mig då för att gå till biblioteket och höra mig för. Ett bra beslut för bokfestivalen hölls inne på biblan - inte ute på torget som jag tycker den borde gjort. Om man hade haft festivalen på torget skulle den fått helt annan uppmärksamhet.

Tyvärr var man tvungen att köpa biljett till bokfestivalen och alla biljetter var slut. Fick, trots det, lov att gå ned till samlingslokalen i källaren och se mig omkring.

I källaren höll man på att duka fram tilltugg medan föredragshållarna pratade i den näst intill fullsatta aulan. Jag gick in och lyssnade på en man i kaftan och mössa som sa att man måste ha böcker på många språk för i Rinkeby pratar folk inte mindre än 40 olika språk! När jag hörde detta gick jag därifrån - hade ju inte betalt inträde - men insåg vilka gigantiska svårigheter man har för att få människor från olika hörn av världen, att prata ett gemensamt språk.

Vi avslutade vårt besök i Rinkeby med att handla grönsaker på torget. Sen tog vi tunnelbanan tillbaka till "mitt" Sverige där alla ser likadana ut, alla pratar svengelska och har privata vardagsrum.