Nya ögon

Varje tisdag åker jag till Portiken och varje fredag åker jag till Vällingby. Båda gångerna och på båda ställena spelar jag kort.

Vällingby

Sen jag flyttade till Stockholm har bridge blivit mitt nya fritidsintresse. Det är svårt och det är roligt. Man kan tycka att jag borde vara ganska duktig vid det här laget, speciellt som jag också spelar en hel del på nätet och dessemellan läser på om budgivning och spelstrategier, men så är inte fallet.

Vällingby

I fredags var vi 28 stycken som spelade i Vällingby - 7 bord med två par per bord. Alla möter inte alla men många spelar samma brickor och bud och resultat borde bli, om inte identiska, så i alla fall hyfsat lika. Men resultaten kan skilja sig åt ganska mycket.

Allt hänger på budgivingen, som avgör vilka poäng man får, och på hur man behandlar sina kort. Det är så man skiljer agnarna från vetet och jag måste tyvärr både inse och erkänna att jag ofta tillhör bottenskrapet.

Men ibland går det riktigt bra. Vi har kommit tvåa en gång och fyra en men vi har också kommit sist.

Ända sen i somras, när jag tappade mina glasögon, har jag haft vissa svårighet att skilja kortvalörerna åt och hela tiden fått fråga vilket kort min partner har. Det behövde jag inte i går. I går såg jag allt hur bra som helst och detta tack vare mina nya, dubbelslipade glasögon.

Gläder mig att se så bra men min förhoppning att god syn skulle kompensera dåligt spel var allt bra fåfäng. 

De nya ögonen fungerar också i solsken