Köttgryta

I skolköket fick vi ibland laga Pot-au-Feu men sen jag slutade realskolan 1964 tror jag inte denna kött- och grönsaksgryta stått på bordet hemma hos oss en enda gång.

Nu har grytan gett namn åt en film och i går var vi på bio och såg den - "En doft av kärlek - Pot au Feu". När vi efter två timmar lämnade biografen, bestämde vi att träffas till hösten och tillsammans laga vår egen Pot au Feu.

"En doft av kärlek" var en fantastisk matfilm. Tror den första halvtimmen enbart handlade om matlagning och grönsaksupptagning. 

I ett vackert gammalt kök på ett slott någonstans i Frankrike lagas de mest fantastiska rätter. Det är kokerskan Eugénie som lagar och slottsherren som komponerar rätterna. De samarbetar perfekt.

Kokerskan och slottsherren har levt och lagat mat tillsammans i 20 år. De behöver inga ord för att förstå varandra. Greven vill gifta sig med Eugénie men hon tackar nej och tackar nej. Hon vill ha möjlighet att låsa sin dörr ibland. Men greven jobbar vidare (han verkar inte ha något "riktigt" jobb). Han prövar hela tiden nya tillvägagångssätt för att få sin älskade att vilja gifta sig med honom. Kärlek och mat hör ihop så väl i det riktiga livet som i sagofilmens värld.

"Pot-au-feu" var en fantastisk orgie i matlagning ungefär på samma sätt som "Babetts gästabud" men den var också en fin och vacker kärleksfilm. Att vara lycklig i stunden, inte längta efter något annat är, enligt greven, verklig lycka även om han uttrycker det med andra och bättre ord än jag gör.

När filmen var slut skulle även vi ha något i våra magar. Vi hittade ingen fransk restaurang men vi hittade ett modernt ställe, som passade oss bra.

Inga franska vibbar men god mat