I dag har vi blivit sju miljarder!

Hans Rosling är verkligen en god pedagog! I morse var han på TV (igen) och pratade om jordens befolkningsökning. Rosling är professor i internationell hälsa och grundar sina utsagor på underlag från FN.

Förr hade vi befolkningsbalans (den totala folkmängden var konstant) men från 1960 har ökningen gått jättefort - kurvan har gått rätt upp och idag har jorden en befolkning på 7 miljarder. Det glädjande är dock att 2100 kommer vi att ha uppnått balans igen - en ny balans vid ca 10 miljarder invånare.

Varför kommer då inte ökningen att fortsätta på samma sätt som hittills - så att vi blir 21 miljarder 2100, som kungen sa? Jo, det beror på att vi redan har uppnått jämvikt. Det gjorde vi när vi nöjde oss med att bara få två barn per föräldrapar (sett ur ett globalt perspektiv). Tidigare föddes sex barn per föräldrapar men så länge fyra dog behöll vi balansen. Det var när fyra av de sex barnen överlevde som kurvan ändrade lutning.

När jämvikten har spridit sig till alla åldersgrupper kommer befolkningsökningen att stanna av. Man beräknar att det ska ske 2100 - då kommer ökningen att ha planat ut och den totala folkmängden förblir sedan ca 10 miljarder. (Det kommer dock bara att ta 14 år tills vi blir 8 miljarder men sen börjar ökningstaken avta.)

Det är de redan födda barnen (som lever vidare), som gör att befolkningsmängden ökar trots att vi redan har uppnått jämvikt (2 barn/föräldrapar) men när jämvikten har kommit till åldersgrupperna över 60 år, kommer den totala folkmängden att bli konstant.

Tänk om kungen hade rådfrågat Rosling innan han höll sitt tal. Då skulle han nog ha förstått vartåt det lutade (kurvan alltså) och sluppit göra bort sig.

Vintertid

Ja, så var vi då där igen - i vintertiden.

Jag har så svårt att förstå att vi ska hålla på med detta velande och ställa om tiden två gånger om året. Nu när klimatet blir allt varmare tycker jag vi kan hålla oss till sommartid året runt. Det gör väl inget om det är mörkt en timma längre på morgonen - då är man ju ändå så trött. Det viktiga är, enligt mitt sätt att se på dygnet, att det är ljust på eftermiddagarna! Jag tycker nästan att det är ännu viktigare på vintern än på sommaren att det är ljust länge. I dag var det mörkt redan vid fyratiden!!

Dagens Sundsvallstidning hade också Tid som tema. Där fanns bl.a. en Quiz med rubriken "Ta dig tid - för en frågestund". En av frågorna handlade om Salvador Dalis surrealistiska tavla med fyra deformerade klockor - en stängd och tre öppna - som jag fotat direkt från tidningen. Frågan var: "Vad heter tavlan?"

Pavlovas födelsedagstårta

Under en och samma vecka har jag varit med och firat tre födelsedags- barn - en 100 åring, en 70-åring och en 4-åring! Till 70- och 4-års kalasen hade jag fixat tårta - marängtårta med grädde och bär. Alla - både barn och vuxna - tyckte den var jättegod och den var otroligt enkel att baka!

Recept: Vispa 3 äggvitor till hårt skum och häll sedan sakta i 2 dl socker. Klicka ut smeten så att den får en liten kant. Grädda i 1,5 timme i 100 graders ugnsvärme. Toppa marängen med vispgrädde och bär.

Det bästa av allt - om man antar att prima ballerinan Anna Pavlova (som har gett namn åt tårtan) åt den regelbundet - den verkar inte påverka  midjemåttet!



100-år!

Att fira en 100-åring måste väl passa på en blogg som har Tid som tema.

Joels och Ragnars skola - Solhemsskolan- firade sin 100-års dag med öppet hus och flaggan i topp!

Inför jubileet hade barnen fått jobba med olika projekt - ett av projekten var att intervjua en gammal person om hur det hade varit att gå i skolan förr i tiden. Pojkarna intervjuade min moster Gunvor och minsann, rätt som det var såg jag några bekanta ansikten tillsammans med övriga projektredovisningar.

Jag tycker om sådana här gamla skolor. De känns så gedigna, stabila och slitstarka. Stentrapporna som är så härligt nedslitna i mitten kommer säkert att hålla i hundra år till.

Det skulle varit roligt om man i ett projektarbete hade jämfört vad barnen i en viss årskurs kan idag och vad de kunde för hundra år sedan. Det är möjligt att man har haft ett sådant projekt men i så fall missade jag det (det var lite svårt att få grepp om hur projektredovisningen gick till).

När vi klarat av hundraåringen gick vi hem och firade vår fyraåring!

Tidsfördriv

Lille Hugo (barnbarnet) har fått maginfluensa och måste vara hemma från dagis.

Då fördriver han tiden med lite dataspel och jag med lite datorknappande. Jag tror han är på bättringsvägen för han ser ganska nöjd ut med sitt tidsfördriv. För säkerhets skull har han garderat sig med en skål - om det onämnbara skulle hända igen.

Plötsligt säger lille Hugo: "Snart är klockan ett!" - och det var precis vad hon var. Oj, vad jag blev imponerad. Tre år (eller fyra?) och kan redan klockan!

Ja, riktigt så bra var det nu inte för strax efter sa han "Nu är klockan två". Det är allt tur att det finns både sekund- och timvisare. Tänk om en timma skulle ta fem sekunder i stället för 3600. Jag vågar inte ens tänka på hur gammal jag då skulle ha varit.

Det var på tiden!

Nu har det gått precis ett år sedan jag gjorde min pilgrimsvandring. Tänk att det har gått ett helt år! Så många fler minnen jag har från denna fem veckor långa vandring än jag har från de 52 veckor som har gått sedan jag kom hem. När man gör något speciellt ristar det sig fast i minnet på ett helt annat sätt än vad vardagen gör.

Alla som har gått de sista tio milen av El Camino får ett diplom. När vi (Brita och jag) hade kommit till Santiago de Compostela ville vi så klart också ha detta bevis på vår bedrift, så vi ställde oss i en lång kö och efter någon timma hade vi fått det.

Sen gjorde jag inget mer. Diplomet blev liggande kvar i sin förpackning ändå tills det var rea i ramaffären. Då passade jag på att köpa en ram och nu, efter ett helt år, finns det alltså inom glas och ram. Nästa steg blir att hitta en lämplig vägg att pryda.

Av någon underlig anledning skrev de inte Anita på mitt diplom utan Anna. Jag vet att Anita är en kortform av Anna men jag har aldrig någonsin kallats Anna - så det gillar jag inte riktigt. Jag undrar om inte Brita också är en kortform av Birgitta men Brita kunde de tydligen skriva. Så här ser det ut - det åtråvärda diplomet.

Någon gång i framtiden...

... kommer en stor hängbro att sträcker sig tvärs över Sundsvallsbukten. Man har redan börjat bygga den, i alla fall har man börjat jobba kring upp- och nedfarter. Alla markarbeten gör att man inte längre kan gå som man är van. Stora orange pilar hänvisar till andra, nya vägar och plötsligt kommer man till ställen där man (=jag) aldrig varit förut.

I dag blev jag "föst" in i ett bostadsområde i Skönsberg med hus från 60-talet. Där inne på den öppna ytan mellan husen upptäckte jag ett fint litet konstverk - en flicka med håret fladdrande i vinden och två mindre avbildningar av dels flottare, dels fiskare i båt. Trevligt att man gjort grönområden mellan husen och smyckat ut dem med konstverk. Det gör dessa lite trista bostadsområden mycket finare - tycker jag.

Skulptören som gjort flicka heter Emil Näsvall. Han har också gjort bysten av Jussi Björling som finns på Metropolitan i New York.