Det var på tiden!

Nu har det gått precis ett år sedan jag gjorde min pilgrimsvandring. Tänk att det har gått ett helt år! Så många fler minnen jag har från denna fem veckor långa vandring än jag har från de 52 veckor som har gått sedan jag kom hem. När man gör något speciellt ristar det sig fast i minnet på ett helt annat sätt än vad vardagen gör.

Alla som har gått de sista tio milen av El Camino får ett diplom. När vi (Brita och jag) hade kommit till Santiago de Compostela ville vi så klart också ha detta bevis på vår bedrift, så vi ställde oss i en lång kö och efter någon timma hade vi fått det.

Sen gjorde jag inget mer. Diplomet blev liggande kvar i sin förpackning ändå tills det var rea i ramaffären. Då passade jag på att köpa en ram och nu, efter ett helt år, finns det alltså inom glas och ram. Nästa steg blir att hitta en lämplig vägg att pryda.

Av någon underlig anledning skrev de inte Anita på mitt diplom utan Anna. Jag vet att Anita är en kortform av Anna men jag har aldrig någonsin kallats Anna - så det gillar jag inte riktigt. Jag undrar om inte Brita också är en kortform av Birgitta men Brita kunde de tydligen skriva. Så här ser det ut - det åtråvärda diplomet.