Hur mycket får en påse kosta?

Eftersom jag kommer från Västkusten är jag "van" att äta räkor till överkomligt pris. Döm därför om min förvåning när jag hörde att de nu kostar 800 kronor kilot. 800 KRONOR! Oj, oj, oj så dyrt! - eller är kostsamt ett mer adekvat ord?

Det här priset gällde för färska räkor i Östermalmshallen, två dagar före nyårsafton. Östermalm ligger långt från Västkusten, där räkorna fiskas. Dessutom har det varit julhelg. Man kan verkligen funderade över hur färska dessa färska räkor i själva verket är. Kanske skulle frysta räkor smaka mer färskt än de färska! Jag bestämde mig för att göra ett test.

Fryst räka till vänster, färsk till höger. Se på sprötens längd!

Jag köpte två färska räkor i mataffären på Liljeholmen (maken tyckte det var aningen knäppt att köpa två räkor). Där var kilopriset 499 kronor! Och så köpte jag två djupfrysta. Sen skalade jag dem (om man ska blindtesta räkor måste de skalas eftersom spröten bryts när de blir frysta) och så provsmakade vi. Det var svårt att känna någon skillnad. Det gick faktiskt inte! Vi kunde inte avgöra vilken som var färsk och vilken som hade varit fryst. Med andra ord är det onödigt att köpa dyra färska räkor för de djupfrysta smakar lika bra.

Mina två färska räkor, som kostade 499 kr kilot, hade jag betalt 13 kronor för. De vägde dock bara 14 gram och borde ha kostat 6 kronor och 99 öre. Jag hade alltså fått betala ett kilopris på 499 kronor även för papperspåsen och det tycker jag verkligen man kan kalla dyrt! Ja, jag tycker till och med att det priset är mer anmärkningsvärt än det kilopris man tar för färska räkor i Östermalmshallen.

Granen som glömdes bort

När man bor trångt måste man vara innovativ. En vacker två meter hög, väldoftande gran fick därför ersättas med en platt en -  från det stora varuhuset söder om stan.

Det platta paketet innehöll, förutom en gran som kan användas år från år, även dekorationer att förgylla den med. Lämplig syssla för barnen (=barnbarnen) medan jag fixar maten - tänkte jag och satte ut paketet på balkongen.

Så kom då julafton och alla gästerna och jag fick mycket att bestyra. Granen glömdes bort men medan vi åt kom jag ihåg den igen. Jag bestämde mig för att ta in den efter maten. Då kunde alla pyssla med att montera och dekorera den, medan jag plockade fram Ris à la Maltan.

Plötsligt kom tomten. I år kom hen praktiskt nog via balkongen. Så flöt kvällen på - vi beundrade våra klappar, spelade spel och gjorde charader (eller stavelsegåtor om man vill använda ett svenskt ord). Sen var det dags för gästerna att åka hem och för oss andra att krypa under täcket. Då kom jag ihåg den - Granen!

Årets tomte liknade och pratade som GW

När det uppstår sådana här incidenter, även kallat minnesluckor, inser man hur bra det är att ha saker som inte förstörs - t.ex. en gran gjord av gran (eller annan pappersmassa). Vår gran kommer att vara lika fräsch nästa år. Om jag hade glömt en riktig gran på balkongen skulle jag om någon månad ha hittat en hög med barr och hur enkelt är det att montera en sådan gran nästa år?

God Jul

I år ska hela familjen (nästan) fira jul i vår lilla etta i Gröndal!

Vi gör det enkelt genom att ha knytjul. Men även en enkel knytjul måste organiseras. Det skulle inte vara så trevligt om det stod 14 julskinkor på bordet och inte en enda sill. Jag skrev därför ihop en liten inbjudan där jag bad var och en tala om vad man ville ta med sig. Det som eventuellt saknades kunde ju jag komplettera med. Jag mejlade ut inbjudan ungefär en vecka i förväg och bad alla svara till alla.

Några dagar senare ringde sonen och frågade efter instruktioner. "Allt står i inbjudan" svarade jag. Då visade det sig att han inte hade fått någon. Enkelt ordnat - jag skickade en ny. Samtidigt insåg jag att det måste vara någon annan bland mina mejlvänner som blivit ganska förvånad när det dök upp en inbjudan att fira jul med oss. Jag bestämde mig för att ligga lågt. En eller två personer mer eller mindre spelade väl ingen roll.

Dagen därpå ringde sambon (till den som fått mejlet) och frågade varför hon inte hade blivit bjuden.  Resultatet av mitt lilla feltryck blev en trevlig och oväntad pratstund.

Avslutningsvis vill tomtefar och jag önska en riktigt God Jul!

Hand i handske

Tillsammans med några vänner från Sundsvall brukar vi ägna en helg i december åt att göra julkorv - ett trevligt inslag inför julen.

LÅ och jag har inte varit med från början i denna korvstoppargrupp utan blev invalda för si så där tio år sedan. När vi kom med i laget var rutinerna etablerade och gick inte att rucka på. Eftersom vi (LÅ och jag) är måttligt intresserade av själva korven utan mer av samvaron, har jag år efter år försökt att göra vissa smärre modifieringar - lite mindre korv, lite mer julgodis. Det har inte varit lätt och till slut insåg jag att om vi ska delta i korvstoppandet gällde det att foga sig och inte komma med förändringsförslag. Dock ska sägas att på senare år har recepten (vi kör två batchar) modifierats till det bättre.

Men så i år hände det! En nymodighet infördes och tänk alla fogade sig i denna förändring. Numera ska vi ha handskar på oss, när vi stoppar korv! Vi ska inte längre få uppleva den sensuella känslan att knåda hand mot färs, så att säga. Nej, av nypåkomna hygieniska själ ska korven numera knådas med plasthandskar. Här låter det kanske som jag är bitter men så är ingalunda fallet. Det visade sig att även jag har en tendens att obstruera mot nymodigheter - jag tog i all tysthet av mig handskarna (men det tror jag ingen såg).

När korven är klar ska den avnjutas. I år tyckte jag att den ena korvsorten blev lite torr och jag misstänker att det berodde på att vi inte fick knåda den på rätt sätt. En annan förklaring kan så klart vara att allt späck hamnade i en och samma "batch".

Den 12 i 12 2012

I söndags när vi promenerade på Djurgården träffade vi flera "gamla bekanta" men det var inga personliga bekantingar utan personer som vi kände igen eftersom de är mer eller mindre offentliga. Vi funderade då på om vi någonsin, av en slump, skulle komma att träffa någon som vi verkligen känner, här i Stockholm.

Men så i måndags, när vi tog en eftermiddagspromenad längs sjön Trekanten, stannade plötsligt en cyklist och sa "Hej, är ni här!" Jag gick djupt försjunken i tankar, eftersom jag försökte hitta på ett så bra rim att jag skulle kunna vinna en ny telefon, såg överhuvudtaget inte cyklisten. Att hon kände igen oss i mörkret, med neddragna mössor var förvånade. Oh, vad trevligt att  träffa någon vi kände! Det vara en bekant från Alnö, som hade skaffat sig en övernattningslägenhet i samma område som vi bor i.

Sen hände det igen!! I går efter gympan, när jag gjorde en repa på det stora varuhuset, kom en av våra få Stockholmsbekantingar gående.

Om detta hade hänt idag, den 12 i 12 2012, skulle jag kanske inte blivit förvånad men det hände två helt vanliga dagar. Är det så att vi redan blivit så etablerade att vi nu kommer att stöta på folk vi känner var och varannan dag? Eller var det en ren slump? Ett tag fick jag för mig att jag var tillbaba på Storgatan i Sundsvall.

20 gånger...

. . hade man provlagat nobelmiddagen - hörde jag på TV.

När jag har gäster brukar jag ofta laga något nytt. Blir det gott kan jag köra med samma recept några gånger till men sen letar jag reda på ett nytt recept - jag hittar nästan aldrig på något själv. Tänk om man skulle ställa sig i köket och laga och laga om och laga om igen - samma rätt gång på gång - för att den ska bli så god som möjligt. Nej, det är otänkbart men så har jag heller aldrig behövt laga någon Nobelmiddag - i alla fall inte till några pristagare. Nu förtiden brukar vi dock äta en liten Nobelmiddag eller Nobelmacka själva men så sammanfaller ju Nobeldagen med en viss namnsdag.

Vi har haft egna Nobelmiddagar sedan den gången vi ordnade en sådan på jobbet (det här var på den tiden jag jobbade) med prisutdelning och hela köret. Det var en jätterolig fest. Vi fick själva agera kung, drottning, pristagare och så vidare. Eftersom vi inte var så många fick några av mina manliga arbetskamrater agera dubbelt. Om jag minns rätt hade vår kung en mycket tuffare roll än den riktige kungen eftersom han också var någon slags fanbärare.

Jag tror nästan det var vi som skapade trenden med egna Nobelmiddagar.

Nina Björk

Det är spännande med människor som tänker annorlunda, som ser saker ur ett annat perspektiv än det gängse. Nina Björk är en sådan människa. I höstas gav hon ut boken, "Lyckliga i alla sina dagar" och blev intervjuad titt som tätt. I går deltog hon och radioteaterns chef, Stina Oscarsson, i ett öppet samtal på Kulturhuset. Även sångerskan Solgerd Ishav och pianisten Bo Wannerfors medverkade - fantastisk sång. Jag hade, som vanligt, med mig min anteckningsbok och gjorde små noteringar som blev näst intill oläsliga eftersom det var kolsvart i lokalen.

Nina Björk kan konkretisera sådant jag tänker på då och då. Jag kommer sällan fram till någon slutsats men Nina har förmågan att, så att säga, tänka färdigt, att dra slutsatser och se konsekvenser av sina tankar.

Konklusionen av samtalet blev att det allt överordnade är "Vår överlevnad" - sen ska vi uppnå detta på ett sätt som är bra för så många som möjligt.

Nina vill bort från konsumtionssamhället men inser att det nog inte är möjligt - vi är systemets fångar. Hon är en känd feminist och feminismen har alltid haft mannen som förebild. Nu, när vi på många plan uppnått ett visst mått av jämställdhet, borde vi nöja oss och i stället eftersträva "lika lön för olika arbete" och jobba för det som är bäst för helheten. Det kanske inte är mannen som ska vara förebild. Om vi vill ha mer tid för vårt privatliv (barn, motion, yoga mm)  ska vi våga välja att jobba mindre även om det kan komma att påverka den fortsätta karriären.

Efteråt gick jag och funderade på vad jag har för åsikter och kom fram till att jag tycker så här. Man ska tjäna in maximalt med "pensionspoäng" vid sex timmars arbetsdag - man ska alltså få samma pension oavsett om man jobbar 6, 7 eller 8 timmar per dag. Alla (inte bara föräldrar med småbarn) ska kunna välja att jobba sex timmar men är man ledig två timmar per dag får man betala det själv. Inför man dessa förändringar kommer stressen att minska, fler kommer att få jobb och vi behöver inte "skapa" jobb som inte behövs eftersom vi delar på de jobb som finns.

Jag har beställt "Lyckliga i alla mina dagar" på biblan. Det ska bli spännande att få fler Nina-åsikter att reflektera över. Hennes påstående att vi idag agerar som om den mänskliga hjärnan "inte kan tänka, utan bara räkna"  är också värt att fundera över. Vi gör en kalkyl så fort vi ska bestämma oss för något. Vi har börjat tänka "Vad har jag för nytta av detta?" i stället borde vi känna efter vad som är bäst totalt sett, för mina barn, för den som frågar, för vår överlevnad?"

Vad är autolys?

Innan jag köpte "Den franske bagaren" kände jag inte till begreppet Autolys (som jag skrev om i föregående avsnitt) men nu, när jag bakat efter fransmannens recept ett antal gånger, har ordet autolys "bakats" in i min vokabulär och blivit ett begrepp. Autolys betyder att man ska låta degen vila en stund så att vätskan absorberas. Eftersom jag tycker Sébstien Boudet har så många bra recept prenumererar jag numera på hans blogg Brödpassion.

Så här skriver Sébastien: "En deg är aldrig redo att knådas direkt efter blandningen och då är tiden din bästa tillsats. Det tar ett tag innan varje liten mjölpartikel hinner suga upp vätskan och det är då autolysen kommer in. Autolys är ett vilomoment som gör att proteinerna hinner absorbera optimalt med vätska. Detta moment förbereder bildandet av det så kallade glutennätet vilket gör degen elastisk inför knådningen. Direkt efter blandningsmomentet saknar degen struktur men om du låter degen vila i 45 minuter till 1 timma i rumstemperatur hinner mjölet suga upp vätskan och glutennätet får tid att utvecklas. Processen sker av sig själv och efter 1 timma håller degen ihop utan att du gjort någonting".

 

 

Nu har jag gett mig på ännu en jäsningsmetod - Levain - som går ut på att man använder en del av en jäst deg och låter den smitta en ny deg med jäskraft. Jag har skaffat ny jäsbunke och efter fem dagar kommer min levain att vara klar! Det ska bli spännande att se hur bröd bakat på levain smakar. "Min" bagare säger att skillnaden mellan vanligt surdegsbröd och bröd bakat på levain är mer filosofisk än kulinarisk! Så nästa steg blir väl att börja studera filosofi, annars märker jag väl ingen skillnad. Att mata en deg med en bit levain är som att plantera ett frö i jorden. Man kan likna levainen vid en maratonlöpare som är stabil under en längre period medan flytande surdag mer liknar en kortditsanslöpare (obs dock att kortdistanslöparen ändå tar tre dagar på sig för att komma i mål!) - alla dessa metaforer står Sébastien Boudet för.

´

Den franske bagaren

När vi hade bestämt oss för att flytta till Stockholm, hade jag förhoppningen att vi skulle hitta en liten, trevlig lägenhet med fin utsikt till ett överkomligt pris på "Söders höjder". Det lyckades vi (naturligtvis) inte med utan valde istället Gröndal - ett, i mitt tycke, nästan fullvärdigt alternativ (fast vi bor ju inte riktigt i Gröndal heller). Detta gjorde att det inte blev möjligt att gå runt hörnet och köpa surdegsbröd (Söder = surdeg), som jag hade planerat. Nej, jag fick allt börja baka mina egna limpor.

Men att baka surdegsbröd är inte "snutet ur näsan". Nej, det är en hel vetenskap. När jag följde recepten, i den första boken jag köpte, resulterade det i stenhårda platta bröd, som nästan inte gick att äta. Men så råkade jag läsa en blogg där man pratade lyriskt om den franske bagaren, Sébastien Boudet, och hans blogg (Brödpassion) och brödbok. Jag blev helt enkelt tvungen att köpa "Den franske bagaren" också - alltså ytterligare en bok i surdegens mystik.

Nu bakar jag så fina och goda surdegsbröd så Sébastien skulle bli stolt.

På Sébastiens inrådan gör jag nu på detta sätt:

• Utgå från surdegskultur (den köpte jag i ett bageri)
• Blanda surdeg, salt, mjöl och vatten och låt vila i autolys i en timma, knåda i 10 minuter, låt vila i 10 minuter, ytterligare vila i rumstemperatur i ca 2 timmar och slutligen jäsning  i kylskåp i 24 timmar.  

• Dag två ska degen stjälpas upp, sedan gäller det att låta den vila i kylskåpet i 24 timmar till.
• Dag tre är det så dags att grädda brödet och sen ska det vila i 45 minuter.
• Äntligen är det tid att tugga och njuta.

Nu är det bevisat!

Det är inte alls säkert att det är nyttigt att röra på sig!

Det är knappt så man kan tro att det är sant. Kan det verkligen vara så bra? Denna nya teori finns publicerad i en DN-artikel med rubriken "Träna kondition är inte nyttigt för alla". Där framgår att det rent av kan vara skadligt med motion.

Jag har alltid misstänkt att det är något skumt med allt det här motionerandet i tid och otid. Inte tränade mina föräldrar men de hade ändå långa och ganska friska liv. 

Själv känner jag ofta motvilja mot att röra på mig - det är ju så mycket skönare att sitta hemma i soffan och läsa eller titta på TV. Denna känsla tror jag indikerar att jag tillhör gruppen som inte bör träna. 

Jag tänkte på den här artikeln varje gång jag tittade på klockan under dagens gympapass (jag tittar ständigt på klockan under mina gympapass eftersom tiden då verkar stå still) - men bestämde mig ändå för att hålla igång lite lagom. Jag har ju, när allt kommer omkring, ett alldeles nyinköpt årskort på Friskis & Svettis.