tisdag 11 mars 2014

Egenmäktigt förfarande ****

Att sätta sig ned och läsa en hel bok under ett par, tre dagar är fängslande. Allt annat får vänta. Jag gillar det koncentrerade läsandet. Men eftersom jag läser långsamt brukar det ta sin tid innan jag blir klar med en bok - ibland blir jag aldrig klar.

Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek, läste jag dock ut snabbt men så var den både lättläst och bra. Dessutom fängslande, med ett mycket bra språk. Riktigt bra - väl värd det Augustpris den fick.


Boken handlar, som framgår av titeln, om kärlek och de kval Ester (bokens huvudperson) har när hon blir övergiven. Ester ältar och ältar och läser in så mycket i det Hugo säger och gör. Väninnekören försöker hjälpa henne till sans och förnuft men Ester lyssnar inte. Hon vet ju bäst. Hon vill inte inse vad som gäller. Hon vill bedra sig själv. Jag vill stämma in i väninnekören och säga till Ester; "Skärp dig, människa - fattar du ingenting. Du som är så smart måste väl inse att Hugo inte klarar av att leva med en kvinna som är smartare än han själv".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar