Sinnessjukt

Vilken fin inledning Kerstin Thorvalls bok "När man skjuter arbetare" har! Här, i inledningen, tror jag Kerstin T beskriver hur hon skulle vilja ha sin ålderdom.

"Jag skulle vilja vara en äldre, något alkoholiserad kvinnlig författare på 1920-talet. Engelskspråkig. Jag skulle ha några rejäla säljframgångar bakom mig, vara ogift eller frånskild och utan barn. Jag skulle bo på hotell.........

I övrigt är det en bok som skildrar hennes barndom, hennes föräldrars äktenskap och hur det är att leva med en människa som har en obotlig, skrämmande och "skämmig" sjukdom.

"När man skjuter arbetare" är den första bok jag läst av Kerstin T - om man undantar hennes barnböcker. Jag gillade barnböckerna och jag gillade den här boken med sitt fina gammaldags språk (skulle kunna varit skriven för 100 år sedan) och sin skildring av hur det är att leva tillsammans med en psykiskt sjuk människa.

"Dom skjuter på arbetare!" - säger Signes (Kerstin T) pappa när militären sköt mot de strejkade i Ådalen. Mamman Hilma bryr sig inte. Hon tycker att hon har offrats lika mycket hon - lika mycket som de arbetare som beskjuts. Dessa skott i Ådalen 1931 är ett av Signes (Kerstin T) tidiga minnen och ledde också till att pappan insjuknade.

Det är inget trevligt äktenskap som skildras i bokens inledning. Sigfrid (pappan) är sjuk och saknar spärrar men han älskar sin fru Hilma och sin dotter Signe. Han är charmerande men "för mycket". Han avgudar sin dotter, leker med henne, är alltid snäll emot henne men saknar gränser. Signe älskar sin pappa.

Hilma, Signes mamma, leker inte med sin dotter, skämmer inte bort henne utan behandlar henne på samma sätt som hon själv blev uppfostrad. Hon tycker dottern är jobbig, vill väl med vågar inte gå emot de råd hon får om barnuppfostran. Hilma tvekar inte att ge dottern stryk när hon anser att det behövs - något Sigfrid aldrig skulle göra. Hilma har fått en gammaldags religiös uppfostran och religionen hämmar henne genom hela livet.

Sigfrid kommer från ett "fint" hem i en mellansvensk stad. Hilma däremot kommer från ett enkelt skogsarbetarhem i Norrland. Det är ingen tvekan om var författarens sympatier ligger - det enkla, ärliga ställs mot det fina men förljugna.

Boken skildrar tidsandan och familjelivet i ett bättre hem i slutet av 20-talet med ständig oro för att Sigfrids sjukdomen ska bryta ut på nytt, en liten flickas utsatthet och en hustrus balansgång. Nazismen är på framväxt och ses i vissa kretsar som något välbehövligt. Det råder arbetslöshet.

I mitt tycke är boken en nyanserad och detaljrik skildring av en familjs utsatthet om än med många upprepningar. Där finns många tidstypiska detaljer och mycket hysch, hysch när det gäller psykisk sjukdom. En riktigt bra bok.