I bland, några gånger om året, går jag in en trappuppgång i Gröndal och varje gång tycker jag trapphuset är lika fint.
Jag tror att det är den fina uppgången som får mig att gå in i huset utan ångest. En våning upp residerar nämligen den som får mig att oroas - min tandläkare.
Höstens tandläkarbesök var mer oroligt än det vanligtvis brukar vara - hade bitit sönder en hel tand, en tand som redan dessförinnan var i dåligt skick. Jag visste redan innan tandläkaren tittat in i munnen vad som väntade - en krona.
Krona innebär att man måste göra en avgjutning av tanden. Det har jag gjort några gånger och vet hur obehagligt det är. Inget jag trodde jag skulle klara av.
Men tekniken går framåt - bra när det gäller tandläkeri. Jag tror min tandläkare ligger i framkant när det gäller nyheter. "Vi gör inte längre avgjutningar utan tar tredimensionella bilder. Sen skickar vi bilderna till tandteknikerna och så kan du komma tillbaka om två veckor och få en ny fin tandkrona" sa hon och fick mig att dra en suck av lättnad.
Här hade det varit läge för "Varning för obehagliga bilder" om jag inte utelämnat de värsta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar