tisdag 4 december 2018

Aida

För många år sen promenerade maken och jag förbi Metropolitan Operan (Met) i New York. En av oss föreslog att vi skulle kolla om det fanns biljetter. På kvällen satt vi på läktaren förflyttade till Egypten. Grandiost.

I går gick jag i regn och blåst till Stockholmsoperan för att än en gång hälsa på den etiopiska prinsessan Aida.


Inte lika maffigt som på Met, inga levande djur på scenen och ingen förflyttning till Egypten men lika fullt storslaget. Tänk att det finns folk som är födda med stämband som kan åstadkomma så mycket sång.

Det är tveksamt om Stockholms Aida verkligen befann sig i Egypten och det framgick inte heller om hon lever idag, levde för femtio år sedan eller under förkristen tid.


De yttre ramarna var mycket olika i de två föreställningar och frågan är om det inte var till "Aidas" fördel att handlingens placering i tid och rum var så vag som den var i Stockholm.

Aida var årets första gemensamma operabesöket med mina kamrater på Birkagården.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar